♔My slytherinprince| Dramione fanfic /Swe/♔

15. Kyssen i astronomitornet

{Hermiones perspektiv}

Fredagen kom och jag pratade fortfarande inte med varken Ron eller Ginny. Harry var en barriär mellan oss som försökte att göra alla nöjda. Dagen gick hyfsat fort, inget speciellt direkt. Lektioner på lektioner. Det var Senare på kvällen som det började hända saker och ting. Elever började smyga sig in i 'vid-behov-rummet' runt klockan 22. Själv låg jag uppe i sovsalen och läste om Hogwarts historia.
"Hur ser jag ut?" Slängde Lavender ivrigt ur sig och snurrade runt ett varv. Hon hade på sig en ganska kort (nästan för kort) jeanskjol. Ett par rosa ballerinaskor, en ljusblå off shoulder topp och håret var uppsatt med ett hårband.
"Ehhh, det där blir nog bra" svarade jag och koncentrerade mig på boken igen.
"Åhh Hermione, det är så synd att du inte vill gå" sa hon och det fram sitt läppglans. Jag smällde ihop boken och kastade mig ilsket  upp  ur sängen "inte vill gå? Ursäkta mig men jag kan väll inte rå för att din pojkvän inte vill GA mig där!" Skrek jag till svar.
Lavender hoppade till och tappade läppglans -behållaren som föll mot marken och gick sönder. Därefter släppte hon applikatorn  som hon hade i sin andra hand. "Han är inte min pojkvän" suckade Lavender nedlåtet fram.
"Strunt samma" sa jag och drog fram papperskorgen.
"Wingardium Leviosa" mumlade Lavender fram och viftade till med sin stav. Glassplittret flög upp i luften och sedan ned i papperskorgen.
"Gillar du Ron?" Frågade hon och satt sig ned bredvid papperskorgen.
"Nej?" Sa jag irriterat. Jag drog undan papperskorgen och sköt tillbaka den till platsen den stod på.
"Men det gör du"fortsatte jag och la mig ned på sängen.
"Ja" viskade hon tyst och reste sig upp.
"Kan du inte följa med?" Frågade hon sedan och började sakta gå mot dörren.
"Nej, de vill inte ha mig där" sa jag och tog upp Hogwarts historia igen. Lavender gav mig en besviken blick och nickade lugnt "okej vi ses".
Sedan försvann hon ned för trappan och ut ur mitt synfält. Äntligen lite lugn och ro. Jag läste i någon timme tills mina ögon höll på att slockna. Boken tog slut och jag bestämde mig för att lämna tillbaka den.
Jag reste mig upp ur sängen och gjorde några snabba stretchövningar. Efter några gäspningar började jag min vandring mot biblioteket. Jag hade inte bytt till pyjamas än vilket var tur, istället hade jag på mig min uniformskjol och en kortärmad tröja med Gryffindortryck på. Håret var slarvigt uppsatt i en hästsvans. Men vad spelade det för roll? Det var inte tänkt att jag skulle stöta på någon direkt. Uppehållsrummet var nästan tomt på folk eftersom de flesta från år 5 och upp befann sig på festen. Dessutom så var nästan inga första och andra årselever vakna vid den här tiden så de få elever som satt vid brasan var troligen 13 eller 14 år.
För små för att gå på party men för stora för att gå och lägga sig innan 12.

Biblioteket var öde, inte äns Irma var där, bibliotekarien alltså. Men det var öppet så jag smög in och lade boken på bänken, därefter drog jag fram en bit pergament som fanns i kjolfickan och skrev en lapp.
'Jag; Hermione Granger lämnade tillbaka Hogwarts Historia nu, den 1 oktober 1996 klockan 23:35 . Du var ej här'
Jag la lappen i boken. Den stack fram så att Irma skulle se den. Hade jag lagt den på boken istället så hade den säkerligen blåst iväg.
Sedan smög jag ut ur biblioteket och började sakta traska tillbaka till Gryffindors uppehållsrum.
Det var ganska kallt i slottet den här tiden på året. Det blir bara kallare och kallare nu när det närmar sig vinter. Jag rös till då en kall hand tog tag i min högerarm. Jag vände mig sakta om och fick syn på gestalten som greppat tag om min arm. Han hade fortfarande på sig sin slytherin uniform trots att det snart var midnatt. Draco släppte min arm och drog ned händerna i sina byxfickor.
"Hej" sa jag tyst och drog undan luggen bakom örat.
"Hej Hermione" sa han med ett snett leende.
"Förlåt om jag skrämde dig" fortsatte han sedan och tittade ned i marken.
"Åh oroa dig inte för det, jag är inte lättskrämd" svarade jag skrattandes.
Han tog upp ena handen från fickan och kliade sig försiktigt i hårbotten och frågade" har du varit på festen?". Jag skakade sakta på huvudet. "Aha okej, jag trodde ni hade blivit vänner igen" sa han sedan och blickade in i mina ögon.
"Nääh" svarade jag. Mina kinder blev röda och det kändes som temperaturen i slottet hade ökat med minst 20 grader.
"isåfall får dem skylla sig själva" sa Draco och log charmigt. Det ledde till att jag om möjligen rodnade ännu mer. "Varför går du runt i slottet så här sent förresten?" Frågade jag nyfiket.
Han skrattade till " det är ganska löjligt faktiskt" sa han sedan och bröt ögonkontakten.
" jo säg, vi är ju vänner nu"sa jag och kastade ned blicken på mina skor.
" okej, jag var påväg till astronomitornet" svarade han tyst. Nu var det Dracos tur att rodna. "Vad skulle du göra där uppe?" Frågade jag förvånat.
"Jag brukar gå dit i bland för att tänka"
Det hade jag aldrig trott om Draco.
"Tänka på vad?"
Det dröjde någon minut tills han svarade
"Livet och alla dess smärtor" sa han tillsist och stelnade till.
Vad menade han med det?
Jag mindes tiden i sjukhusflygeln. Draco skrek. Han bad mig att döda honom. Vad hade han egentligen varit med om den natten. Inte bara under behandlingen, vad hade gjort så att han behövde den från första början?
"Nej jag är inte självmordsbenägen" sa han som om han läst mina tankar "iallafall inte än" fortsatte han sedan med ett snett leende på läpparna.
"Vad hände den där natten?" Viskade jag fram och rynkade förtvivlat på pannan.
"Jag försökte inte ta mitt liv. Oroa dig inte för mig. Jag är säker på att mina problem kommer att lösa sig tillslut" sa han och började gå.
"Kom, jag ska visa dig" sa han efter några meter. Jag följde lydigt efter honom. Han sträckte fram sin kalla hand och jag greppade försiktigt tag om den.
Han drog med mig upp till astronomitornet. Man kunde klart och tydligt  se stjärnorna och utsikten var vackrare i månskenets dova ljus.
"Det är ett bra ställe att tänka på" sa jag och såg mig förbryllat omkring, som om det var förstå gången jag var där. Fortfarande hand i hand med Draco. Greppet var inte lika stelt längre och hans hand hade tinat och blivit varm. "Hermione det är någonting jag måste berätta för dig" sa han och stannade. Hans grepp om min hand blev hårdare och han undvek mina ögon "jag tror..att jag..kanske, tycker om dig. På riktigt alltså".
Han blev nästan lika röd som en tomat, fast i en mer dämpad färg.
"Jag kanske tycker likadant" viskade jag lekfullt med ett smått leende. Man kunde se att han blev lättad, greppet om min hand blev mjukare igen och han var mer avslappnad.
Jag tog ett steg närmare honom och innan jag hunnit bearbeta situationen möttes mina läppar av någon annans. Draco kysste mig och jag lät honom. Jag besvarade den faktiskt till och med.Kyssen varade länge, inte hela natten men kanske nästan. Våra händer var fortfarande sammanflätade. Dracos fria hand drogs upp på min nacke och jag placerade min på hans kalla kind.
allt var underbart. Nytt, konstigt,chockerande, ovanligt och ogenomtänkt men ändå underbart.
Det var faktiskt min första kyss, iallafall den första som räknades.

/Har inte läst igenom kapitlet men hade iallafall tid att skriva längre idag. Hoppas ni gillar "boken" so far och att ni fortsätter att läsa. Rösta och kommentera gärna<3