♔My slytherinprince| Dramione fanfic /Swe/♔

25. Harry du har känslor för Hermione

{Harrys perspektiv}

"HARRY, DU HAR FÅTT POST" skrek Ron i mitt öra och skakade om mig. Jag spärrade skräckslaget upp ögonen och slog till Ron i ansiktet. Hjärtat bultade som om de höll på att explodera och jag nästan ramlade ur sängen tack vare den högljudda väckningen.
"Tack Ron" mumlade jag surt och satte mig upp. Ron viftade med brevet framför ögonen på mig. Jag ryckte det ifrån honom och slet försiktigt upp kuvertet.
"Vem är det ifrån?" Frågade Ron nyfiket och försökte läsa vad som stod.
"Hermione" svarade jag tystlåtet och började läsa den fint skrivna texten.
"Jasså" sa Ron surt och satte sig ned i sin säng, jag som trodde han var upp över öronen förälskad i Lavender, men ändå blir han svartsjuk.
---------
Käre Harry,
Tack. Tack för att du tog mig hem, och tack för tröjan. Jag mår bra, än så länge.
Hör av dig inom kort
~Din Hermione
---------
"Vad står det" slängde Ron buttert ur sig.
"Nej men, det är bara ett kärleksbrev där hon beskriver hur mycket hon älskar mig. Jag kan läsa lite om du vill" sa jag allvarligt och harklade mig, sedan fortsatte jag läsa" Käre Harry, jag ville bara berätta hur mycket jag älskar dig och att jag varit kär i dig under en längre tid. Dagen då vi blev tillsammans var den lyckligaste dagen i mitt liv, och kyssen, herregud vilken kyss. Hör av dig min älskade, din Hermione" jag avslutade med att sätta handen mot hjärtat och låtsades bli rörd av texten jag hittat på.
"När kysstes ni?" Sa han nedstämt och la armarna i kors.
Jag suckade högt och började gapskratta.
"Du kan inte vara seriös" svarade jag och skakade på huvudet. Jag kastade min kudde på honom och fortsatte sedan" dessutom, om de nu hade hänt, varför skulle du bry dig om du är så himla kär i Labender Brown?"
"Jag bryr mig inte heller, jag bara undrade" stammade Ron generat fram och kastade tillbaka min kudde. Den träffade min mage med en mjuk smäll och föll sedan ned mot marken.
"Hur är det mellan dig och Lavender förresten?" Frågade jag seriöst och tog upp min kudde från golvet.
"Okej" svarade han stumt.
Jag himlade med ögonen och reste mig upp.
"Vadå okej?"
Jag tog på mig en ren tröja och ett par förstora byxor. Självklart Dudleys gamla slitna jeans.
Den röda t-shirten råkar jag tro det eller ej vara den förste ägaren till. Men jag fick den bara för att den inte passade Dudley då Petunia köpt en alldeles för liten storlek.
"Det är okej mellan oss" sa Ron nedstämt och började även han att klä på sig.
"Ron, gillar du Hermione, svara ärligt nu" for det ur mig innan jag ens tänkt igenom vart jag ville komma med den frågan. På vilket sätt angick de mig egentligen. Visst de båda är mina bästa vänner men jag skulle väll knappt bli påverkad om de hade en relation, så varför bryr jag mig.
Men Hermione sa ju att hon inte gillade Ron på det sättet, och jag minns att jag blev lättad när hon sa det. Fast varför blev jag lättad? Är jag kär i Hermione? Nej, så kan det inte vara. Hon är min bästa vän. Absolut inte mer än så.
"Va?, jag har ju Lavender..." Började Ron men avbröts av mig "ärligt Ron, det är ingen idé att ljuga för du ska veta att du är en riktigt dålig lögnare". Ron kastade ned blicken i golvet och satte sig ned i sin säng igen.
"Jag vet inte. Allt jag vet är tanken av henne med någon annan river sönder mig inombords, jag hatar henne på samma gång som jag älskar henne. Hon får mig att må dåligt men det är också hon som får mig att må som bäst, jag förstår mig inte på henne över huvud taget men ändå så försöker jag läsa av henne. Detta måste stanna mellan oss Harry, hon får aldrig veta vad jag just sagt och det måste du lova mig" svarade Ron behärskat och försökte dölja sina röda kinder. Jag som nästan blev chockad över hans välformulerade svar vart tvungen att sätta mig ned själv.
"Harry jag vet att du gillar Ginny, men det syns ganska tydligt att du har nån sorts känslor för Hermione också" sade Ron efter ett tags tystnad.
"Vad är det du menar?" Svarade jag lågmält och försökte tänkta igenom det han sagt. Kunde det vara sant?
"Harry, du har känslor för Hermione" viskade Ron svagt med ett framtvingat leende.
"Nej" jag skakade på huvudet och hoppade upp ur sängen.
"Är du säker?" Frågade Ron skeptiskt.
Jag började gå omkring i cirklar i Rons rum.
"Nej, men det skulle aldrig gå ihop, jag och Hermione, som sagt, nej..." Jag kliade mig i pannan och gick tillbaka till Ron där han satt kvar på sin säng. "Dessutom tror jag att Hermione har en pojkvän". Och jag visste ju vem det var. Draco Malfoy.
Ron studsade upp ur sin säng när han hade registrerat vad jag sagt.
"Va? Varför tror du det?!" Nästan skrek han åt mig.
"Jag skjutsade hem henne på min kvast efter festen, som du nog vet" började jag lugnt och kastade en blick på Ron för att försäkra mig om att han lyssnade. Han nickade som en gest för mig att fortsätta" men jag sa aldrig vart jag hittade henne eller hur?". Ron skakade förvirrat på huvudet.
"Jo, jag hittade henne ensam i ett klassrum, och inte för att jag är en expert eller så men jag är ganska säker på att hon hade ett sugmärke på halsen". Rons läppar drogs ihop till ett streck och hans blick föll ned till marken igen.

"BOYS GISSA VILKA SOM ÄR HÄR"dörren till Rons rum flög upp och in störtade Fred och George med ett stort leende på läpparna, som vanligt.
"Oj vad ni ser deprimerade ut, särskilt du Ronny-Ponny" retades Fred glatt och rufsade till Rons hår.
"Nej men ärligt, det ser ut som ni har tjejproblem. Om så är fallet, gör mig delaktig och alla problem kommer att lösas" fortsatte Fred och blinkade med ögat. Han klappade till mig på axeln och gav mig en frågande blick.
" vem är det, Cho Chang? Romilda Vane? Angelina Johnson? Parvati Patil? Eller i ditt fall Ron; Lavender Brown?" frågade George nyfiket och låtsades avfyra två pistoler med fingrarna.
"Hermione Granger, tydligen" svarade jag tyst och log snett.
"Hermione?" Sa Fred och George i en mun.
"Nej vänta va? Vem av er?" Sa George oförstående.
"Båda, tydligen" svarade denna gången Ron.
"Öhhm, jo men visst, Hermione är ju snygg och så...men jag trodde ni tre va bästisar" började Fred. "Och det skulle väll bli lite konstigt om någon av er skulle bli tillsammans med henne, det är som om jag skulle bli ihop med Lee Jordan" avslutade George.
"Vi vet" suckade jag fram.
"Och hallå, Ron du har ju en flickvän redan".
Ron lade ansiktet i händerna och undvek att svara på Freds kommentar.
"Attans killar, i vilket fall, mamma skickade upp oss hit av en anledning; frukosten är färdig" sa Fred allvarligt och drog med sig George till dörren. Det lät nästan medlidande.

Ej genomläst as usual, long time no see. Hoppas det är bra med er, rösta gärna, och kommentera era synpunkter om ni skulle vilja. xoxo<3