Survivor.

Prolog.

AUDREYS POV.

"Omg, Taylor är så snygg!" Säger Sarah aningen uppbrusad.

Jag skrockar lite för mig själv och granskar killen några bord bort. Han har en blond rufsig kalufs som mer eller mindre står rakt upp. Ett stort flin täcker ansiktet samtidigt han håller en intensiv konversation med sina polare som ser minst lika okammade ut som han själv.

"Synd bara att Rachel är all over honom... Men å andra sidan så är jag för feg för att ragga på snygga killar... Ibland önskar jag att det inte var så..." Suckar hon och granskar Taylor.

"Om det är ödet ska du inte behöva försöka. Och om det skulle vara rätt mellan er så skulle det hålla."

Jag inser i samma sekund vilken förvirrande mening som flög ut ur min mun. Men vadå? Om han hade varit intresserad så skulle han väl inte sitta där borta just nu. Det här kanske är ödet? Hon ska väl helt enkelt inte vara med honom.

Sarah skrockar. "Jo kanske det... Men han vet inte ens att jag existerar antar jag..."

"I så fall skulle han väl sitta bredvid dig nu och inte där borta." Säger jag uppriktigt. Dem som inte känner mig skulle nog tycka att jag är världens bitch som pratar så till min kompis och inte säger det som Sarah faktiskt vill höra, men de som jag står nära vet mycket väl hur jag är och därför tar dem inte illa upp... Oftast i alla fall.

"Jo... Du har rätt..." Suckar Sarah.

"Men testa kan du ju alltid. Vi lever bara en gång, eller hur?"

Sarah ler. "Ja... Jag antar det."

Jag ler svagt mot henne och fäster blicken på Taylors vän vars namn jag också känner till. Alla vid det där bordet är tjejerna i skolan galna i. Den enda som skulle tacka nej till någon av dem är nog jag själv. I mina ögon är dem inte särskilt speciella och just den här killen, Matthew som han heter, skulle jag tippa är 1.85 lång och har en väl muskelös kropp. Inte för att jag granskar honom så noga men det mesta framhävs genom hans klädsel, om han inte har jacka på sig då. Idag är han klädd i ett par slitna skinnboots med slarvig snörning, blåa jeans som är lagom skinny och en helt vanlig vit t-shirt.

MATTHEWS POV.

Jag reser mig upp och tar brickan från bordet innan jag börjar gå ut ur matsalen.

"Vart ska du mannen?" Frågar Taylor mig.

"Jag ska bara bort härifrån, vi ses på lektionen senare."

"Är allt okej?"

Jag nickar och går iväg. Att sitta i matsalen med alla dessa ljud kan ibland göra mig skogstokig. Jag tappar fokus och allt jag vill är att bara vara i ensam tystnad. Jag går in i badrummet och granskar mig själv i spegeln samtidigt som jag drar handen genom mitt blonda hår. Mina blåa ögon lyser i ljuset från lamporna. Jag mår bra. Allt är okej, säger jag till mig själv. Jag tar ett djupt andetag innan jag går ut till mitt skåp. 4578.

• Då är introduktionen uppe, lite kort bara. Hoppas ni gillar det och läser vidare på kommande kapitel så att ni får lära känna karaktärerna bättre. Kramisar•