Survivor.

Döende

MATTHEWS POV.

Jag reser mig hastigt upp.

Audrey...

Vad sjutton gör hon här? Hon som absolut inte skulle komma hit för att hon tyckte detta var en grabbresa. Men såklart har jag ingenting emot hennes närvaro. Hennes närvaro är helt fantastisk. Jag kan inte få nog av henne och hennes närhet. "Audrey..." Säger jag och kramar om henne hårt.

"Jag kan gå min väg om du hellre vill det." Säger hon lite besviket och omsluter mig i en kram.

"Jag vill ha dig här... Mer än något annat..." Viskar jag.

"Det lät inte så."

Jag borde ha känt igen hennes röst. Men i och med att jag inte förväntar mig att hon ska vara här och efter Nico sagt allt om tjejerna är hon den sista person vars röst jag förväntat mig att höra. Hennes underbart lena röst.

"Förlåt för hur jag lät men jag förväntade mig bara inte att du skulle komma. Jag är så glad att du gjorde det..."

Hon tar en klunk ur mitt ölglas som hon fortfarande håller i sin hand. Trots att hon för några sekunder sedan hade ett besviket ansiktsuttryck så verkar hon inte bry sig att dugg nu. Det är ju inte så att hon ger mig ett svar eller en blick. Men det känns ändå skönt. Hon är inte den personen som går och analyserar allt hela tiden. Hon tar det som det kommer och sen låter hon det vara. Kanske lite som hela den här cancer grejen. Hon låter det vara. Hon pratar inte mycket om det utan försöker låtsas som ingenting. Hon försöker att visa sig stark.

Jag kysser hennes kind. "Ska vi berätta?" Viskar jag.

"Okej."

Jag tar hennes hand och vänder mig mot killarna. Alla ögon är riktade mot oss. "Vi ska gifta oss..."

Nicos ansikte täcks i ett brett leende. Förmodligen är han stolt över att han lyckades komma innanför mitt pannben. Jag tänker tillbaka på den stunden som jag skulle berätta för killarna om att jag är döende. Och Nico som föreslog att jag skulle se den där filmen om tjejen som har cancer och gifter sig med skolans bad boy innan hennes tid var ute. Jag kan fråga morsan vad den hette så kan du ju kolla på den om du vill. Nej tack, jag klarade det utmärkt på egen hand. Jag klarade av att fråga Audrey om hon vill bli min fru. Om hon vill bli Mrs. Cummings.

Ash ler. "Det förtjänar du mer än någon annan."

Taylor flackar blicken mellan mig och min blivande hustru.

Jag lägger armen om Audrey och ler. Taylor, säg mig vad du tänker... Han är den av mina vänner som är helt oförutsägbar. Och de flesta brudar tycker att han är mystisk. De flesta vet knappt något om honom. Bara jag, Ash och Nico vet om vad som försegår hemma, saker som tynger honom och allt därtill.

"Värt att fira!" Ler Nico.

Jag ler och kysser Audreys kind. Hon är min. Bara min.

"Jag vill ha dig nära ikväll..." Viskar Audrey i mitt öra så att det pirrar till ordentligt i kroppen. Det kan tolkas på många sätt men så länge hon och jag är tillsammans så är jag lycklig. Det spelar ingen roll om det innebär att ha sex, att älska, eller att helt enkelt ligga framför en bra rulle och lyssna till hennes skratt. Hon älskar ju trots allt komedier.

"Det kommer du få." Viskar jag.

Hon skiner upp i ett kärleksfullt leende innan vi pressar våra läppar mot varandra.

"Jag skulle säga att ni kan skaffa er ett hotellrum men sen kom jag på att ni redan har ett." Skrockar Nico.

Jag skrockar och känner Taylors blick på oss, så intensiv att den skulle kunna bränna ett stort hål genom våra kroppar. Ibland undrar jag verkligen vad han tänker, han kan verkligen titta på en intensivt och det känns som att hundra tusentals tankar snurrar runt i hans huvud.