Survivor.

Hello London

MATTHEWS POV.

Jag sätter mig ner i vardagsrummet. En vecka har gått sedan jag berättade för Audrey och sedan dess har vi inte kunnat vara ifrån varandra. Vi har träffats varje dag och inte bara i skolan.

Jag kryper upp med fötterna i soffan och väntar in mitt killgäng som ska komma över. De tror att vi bara ska hänga lite, precis som vi alltid gör. Men den här gången kommer inte bli som alla andra gånger vi träffats. Idag kommer de att få reda på att jag är döende. Jag vet inte vad de tror efter att jag skrev att jag måste berätta något. Förmodligen förväntar de sig att jag ska säga att jag är gay eller något. Vem vet? Jag vänder blicken mot grabbarna när de kommer in i mitt vardagsrum. Jag tar ett djupt andetag. Om de lämnar mig nu... Då är dem inte mina vänner på riktigt.

"Är hon gravid eller?" Skrockar Nico och slänger sig på mina ben. "Grattis dude."

Jag skakar på huvudet och skrockar. Hellre det... Eller okej inte riktigt. "Inte direkt..."

"Förlovning? Taylor blir inte best man isåfall." Ler Nico.

Jag skakar på huvudet och sväljer saliv. Jag vill kunna skratta åt hans skämt men med tanke på omständigheterna så kan jag inte. Det är mer komplicerat än så. "Ni kanske borde börja skriva tal till min begravning istället..."

"Giftemål är roligare." Ler Nico som uppenbart inte förstår min poäng med kommentaren.

"Jag har cancer... Obotlig."

Killarna är tysta tills Taylor öppnar munnen. "Okej..." Säger han i ett andetag och nickar smått.

Jag sväljer hårt och tittar ner i golvet. "Förlåt för att jag inte har sagt något men det är så mycket som händer i mitt huvud och jag är rädd."

"Hur mycket tid har du?" Frågar Tay lågmält.

"Jag vet inte... Mellan sex månader och tio år..."

Att se mina vänner på det här viset gör ont inom mig.

"Okej..." Får han fram.

Varken Nico eller Ash säger fortfarande något. Jag sveper blicken över alla. Jag behöver dem. "Jag hoppas att ni fortfarande stannar och att vi tar vara på tiden..."

"Dude! Vad fan tror du?" Fnyser Nico.

Jag ser på honom och nickar. Jag hoppas att det betyder ett ja. "Det är så mycket som jag vill göra..."

Ingen av killarna svarar. Ash blinkar några gånger och pillar på sin jeanssöm. Jag betraktar honom. Han som annars är så glad. Jag måste säga något. Jag kan inte se mina vänner på det här viset. Jag kan bara inte. Jag håller kvar blicken på Ash. "Alla måste ha en önskan om att göra något innan de dör... Eller har jag fel?"

"Vad är din?" Frågar Taylor.

"Förutom att uppleva kärleken... Att få gå på en konsert med någon artist jag tycker om."

"Vem har du inte sett än?" Frågar Ash och håller blicken i golvet. Det här är verkligen svårt för honom.

"The Weeknd..."

"Då går vi och tittar på The Weeknd." Säger Taylor.

Ash är den av mina vänner som visar tydligast hur han känner sig. Han blir verkligen helt jävla förstörd. Taylor brukar mer sitta och fundera. Han försvinner i sina egna tankar och drar en djup suck då och då. Han ställer frågor för att hjälpa en. Han vill alltid uppmuntra. Nico är väl den tuffaste av mina vänner. Han visar inte mycket sorg utan jag vet exakt vad som kommer hända nu, något som redan är ganska tydligt. Han får en helsjuk attityd och kommer att försvara mig på alla möjliga vis.