We Can't | F.s

Kapitel 5

Den tunga bruna porten trycker jag upp med all kraft jag har i min armen. Direkt möts jag av ett hav av människor som slutar upp med det dom håller på med när jag kliver in i korridoren. Det är både läskigt och obehagligt. Läskigt att ha så många människors blickar över sig och för att jag hatar att stå i centrum. Obehagligt för att man har ingen aning om vad människorna tänker när dom ser mig eller vad dom kommer göra. Jag står helt paralyserad och är rädd för att ta ett enda steg och att det ska bli ett tredje världskrig

Jag ser Felix tillsammans med Joel som går i samma klass som oss stå mot väggen som ligger tvärs emot dörren jag gick in i genom. Jag kände knappt igen Felix nu när han hade de svarta glasögonen på sig igen. Men Felix kommer direkt fram till mig när han lägger märke till att det är jag som klivit in i korridoren.

Han flätar ihop våra fingrar, vilket tjejer i vanliga fall skulle flippa och tycka att det var hur gulligt som helst att en kille gjorde så. Men jag vågade inte ens reagera, fast jag kände små fjärilar bildas i min mage och att jag blir varmare.

- Det kommer gå bra, jag går vid din sida hela vägen, viskar han i örat och det får mig att bli lugnare, men inte helt lugn för att det är fortfarande obehagligt.

- Okej, svarar jag tyst och tittar upp på honom och han ler som ett tecken på att "allt kommer gå bra, jag lovar"

Vi börjar gå igenom korridoren och desto längre in vi kommer desto fler slutar titta. Men jag har ändå kvar den där obehagliga känslan att något kommer hända medan vi går i genom.

Vi har gått halva och ingenting har hänt en. Vissa har gett medlidande blickar, vissa har viskat och resten har bara stått och glott. Den obehagliga känslan har äntligen börjat släppa när det givetvis händer något.

Två tjejer vid namn Moa och Rebecca kommer fram. Dom är typ skolans favoriter dom har bra betyg i skolan och sköter sig på lektionerna. Lärarna är blinda och ser dom bara som favoriter och att dom aldrig skulle göra något. Men dom är skolans värsta mobbare och populära bland alla "Bad Boys" på skolan som inkluderar Karl.

- Hej, säger Rebecca och ler retsamt, hon är typ "Ledaren" utav dom två.

- Hej, säger jag frågande för att detta är första gången dom pratar med mig.

- Varför ljuger du?

- Vadå ljuger?

- Du ljuger ju om det Karl gjorde mot dig

- Va? Nej

- Jo, han säger att han aldrig skulle göra något sånt

- Jasså?.. Men då är det ju han som ljuger eller hur?

- Hahah åh lilla gumman, lek inte kaxig när vi båda vet att du är en fegis och en lögnare

- Dra härifrån

- åh var fick du luft ifrån, Felix va det va?

- Ja?

- Em.. Felix.. Du ser detta är en konversation mellan mig och Emma här, så lägg dig inte i

- Men jag är redan indragen i det nu

- Jasså? Hur kan du vara de när samtalet började med att jag prata med Emma?

- Du ser "lilla gumman" du började prata med henne, men dina tre senaste meningar har varit riktade mot mig, så förklara gärna för mig hur jag inte kan vara indragen i eran konversation

Säger Felix och han har gått ett steg framåt ifrån där jag står. Vi håller fortfarande han. Felix bara flinar år Rebecca och man ser på henne att hon blir mer och mer arg.

- Moa, ryter Rebecca, Moa träder fram vid hennes sida, Rebecca stirrar rakt in i Felix ögon och han bara fortsätter flina. Vi drar! Men ni två ska veta att detta inte är över, bara vänta och se.

Rebecca går tillsammans med Moa snabba steg härifrån frustrerad över att Felix hade rätt.

- Hahah, det där var nog det bästa jag sett idag, säger jag och ler mot Felix som fortfarande flinar men denna gången är det stolthet.

- Hahah, ja det var det för mig med, mår du bättre nu? frågar han med en mer seriös blick denna gången.

- Bättre? Jag mår fantastiskt, du klådde skolans värsta mobbare

- Hahah, ja

- Finns dock en nackdel

- Jasså? Vad?

- Hon är skolans värsta mobbare så jag kan säga dig att detta året kommer inte bli lätt.

- Kanske inte, men vi tar oss igenom det