We Can't | F.s

Kapitel 1

Med slöa steg går jag igenom den långa korridoren som är full med folk. Alla pratar med deras vänner eller lärare.
Idag är det fredag, sista dagen på veckan. Men iallafall mår jag skit. Jag är förkyld men enligt pappa inte tillräckligt för att kunna få vara hemma ifrån skolan så idag fick det bli en slapp och bekväm outfit. Ett par slitna blåa boyfriend jeans, en vit t-shirt och en svart stickad kofta. Håret är uppsatt i en slarvig knut uppe på huvudet. På fötterna bär jag ett par svarta boots. Jag menar det är Januari.

Ikväll blir det fest med Linn hos någon som Linn inte berättat vem det är men tydligen är han en person som oftast fixar fester på helger, för att hans föräldrar är ofta borta. Dom jobbar mycket. Men idag är det tydligen något väldigt speciellt för att det var nämligen den personens födelsedag i onsdags så det blir lite av en födelsedags fest utan att man tar med sig presenter.

Enligt mig är det en väldigt dålig idé med tanke på att jag inte alls mår bra. Men jag tacka ja till att gå på den fest för 3 dagar sen och då visste jag inte att jag skulle bli sjuk nu tre dagar senare. Sen är jag inte den sortens person som gillar att såra människor. Som jag förmodligen hade gjort ifall jag sa att jag inte kunde gå nu. Den personen jag syftar på är Linn. Hon hade gjort det väldigt tydligt för mig för 3 dagar sen att hon absolut inte skulle vilja gå på denna fest själv. Så.. Eftersom jag är för snäll ibland så ska jag i varje fall försöka.

- Heey, bästa vän! Säger någon och kastar sig om mig med sina armar runt min axlar bakifrån. Det är helt klart Linn.

- Hej, shit du skämmer mig när du gör så där, skrattar jag och lägger en hand på hjärtat.
- oj sorry, guess what?! Säger hon glatt och lägger sin arm runt mina axlar
- Vad? Frågar jag och skrattar
- Festen vi ska till ikväll är hos... Karl, Säger hon alldeles för uppspelt.
- Va?? svarar jag så lungt jag kan men på insidan vet jag inte ifall jag ska skratta eller gråta.
- Ja,varför ser du inte så glad ut?
- För att jag är inte så glad
- Varför?
- För att Karl är en idiot och du vet de men vill inte acceptera det eftersom att du gillar honom
- Det är inte sant
- Jo, för att man ser på dig så fort man nämner honom så är det som att fyrverkerier avfyras runt om kring dig
- Okej, det du säger är sant, men jag fattar fortfarande inte varför du inte gillar honom?
- För att han playade mig, han höll på med andra tjejer när vi var i ett "förhållande"
- Amen han är ju så fkn snygg och charmig
- Jag vet, för att han har lätt för att få tjejer att falla för honom och för att sedan krossa deras hjärtan,
- De är inte sant
- Okej. Men kom inte sen och säg att jag inte varna dig

Linn vet inte vad Karl gjorde mot mig för att vartenda gång jag försöker berätta så avbryter hon mig eller byter samtalsämne när jag säger Karls namn. Antagligen för att de jag är påväg att berätta är något dåligt och därför skulle hon inte klara av det eftersom hon är djupt kär i honom och vill inte föreställa sig honom som något annat en perfekt.

Vi kommer fram till det klassrum vi ska ha lektion i. Vilket är matte. Matte är absolut inte mitt favorit ämne och har aldrig varit. Det är så tråkigt. Det är som att sitta och titta på filmen Les Miserables. Där dom högst säger 5 meningar under hela 2 timmar. Vilket är så drygt. Jag hatar inte musik utan jag gillar bara inte den sortens musik. Filmen var väldigt intressant och hade varit ännu mer intressant ifall dom hade pratat mer i den.

Precis när jag ska gå runt hörnet för att sedan komma in i klassrummet så flyger mina böcker ner på golvet och en hård smäll mot min axel tar plats. Jag kvider till för den smärta som nu skapats i min axel.

- Shit förlåt! Säger en person som sedan stressat börjar plocka upp mina böcker som ligger på golvet.
- Det är okej, svarar jag enkelt för att det var inte så farligt.
Personen reser sig upp efter att ha plockat upp alla mina böcker som låg på golvet. Det är då jag ser att det är en kille. Hans ögon är blå/gröna och är väldigt fina.
- Här är dina böcker, förlåt ännu en gång, är det säkert det gick bra? Säger killen och sätter tillbaka sina svarta glasögon som åkt ner längs näsryggen. Han ger mig  sedan mina böcker som jag artigt ta emot.
- Tack, ja det gick bra
- okej, heh, ses
- okej

Han går snabbt iväg mot det håll vi kom ifrån. Verkligen Emma bara ett enkelt "okej" men egentligen vad skulle jag svara. Skulle jag också sagt ses eller ja de gör vi. Gud vad jag är dålig på sånt här.

Jag går in i klassrummet. Som Linn redan gått in i och satt sig på de platser som vi brukar sitta på.
Så fort jag sätter mig så öppnar Linn munnen.

- Han var snygg, säger hon och flinar mot mig. Jag svarar inte utan slår bara henne löst på armen och skrattar. För att det är så typiskt Linn. Hon tycker vart enda kille hon ser är snygg men hon kan i för sig ha rätt om honom. Han var rätt snygg.