- Emmas perspektiv-
Efter att vi fikat klart börjar vi gå ifrån cafeét mot tunnelbanan igen. Det är mycket folk så lite svårt är det att ta sig framåt igenom folkmassan. Så Felix flätar ihop våra fingrar för att vi inte ska tappa bort varann och jag känner en varm känsla i kroppen som jag aldrig känt förut när jag har rört vid Felix och jag visste inte ens om att sådana känslor för honom växte fram inuti mig.
Vi kommer ut ifrån caféet och bort från folkmassan men våra händer är fortfarande ihop flätade och jag tror inte att någon utav oss hade planer på att släppa.
Under tiden som vi går märker jag att vi börjar få många blickar mot oss utav tjejer i min ålder och under. En del utav dom är chockade och andra är mindre chockade mer arga. Jag fattar ingenting men jag kan se att Felix fattar vad det är som pågår och direkt släpper han min hand.
- Felix? Säger jag och kollar frågandes på honom
- Okej jag borde berätta, svarar han
- Berätta vad?
- KomHan tar tag i min hand igen och börjar gå emot en husvägg som gör att vi inte syns för resten lika mycket längre.
- Jag är med i ett band, börjar han att berätta
- Okej?
- Detta bandet är rätt känt jag vet inte om du känner till det, men vårt namn är The Fooo Conspiracy oc...Jag börjar gå fram och tillbaka med en mun som bara gapar för chocken. Felix börjar vrida och vända på sig och blir stressad utav mig så han tar tag i mina armar och kollar rakt in i mina ögon.
- Jag hade planerat att berätta för dig, men jag visste inte hur, säger han och kollar seriöst och förvånansvärt nervöst på mig.
Jag slår ut mig själv ifrån hans grepp
- Du visste inte hur?? Det är inte så svårt att berätta att man är en av medlemmarna i ett av Sveriges största artister just nu, säger jag upprört
- Men Emma du måste förstå en sak
- Vad?
- Att blickarna vi fick va för att vi höll hand
- Jo det fattade jag rätt tydligt att det va därför, du släppte min hand så fort du märkte blickarna
- Jag vet men jag ångrar det, jag vill inte ta en massa frågor just nu om
- Frågor? Varför skulle vi få frågor?
- Vi skulle få frågor om vi är tillsammans och då har jag svårt förneka att jag inte har känslor för dig, för det har jag och starka sådanaJag stannar upp och bara stirrar på Felix chockat över vad han nyss sagt men samtidigt känner jag en lättnad för att jag vet att jag känner samma.
- Felixs perspektiv-
Hon stannar upp efter det jag nyss sagt och bara står och stirrar på mig rätt länge innan hon gör något som chockar oss båda men mest tror jag att hon chockar sig själv.
Hon kommer fram till mig lägger och lägger sina armarna runt min hals och kysser mig sedan på läpparna. Till en början är jag chockad men när jag börjar inse vad som nyss hände så besvarar jag hennes kyss och lägger mina armar runt hennes midja.
Kyssen varar länge men den avbryts utav att vi blivit hittade utav några av mina fans. Så vi släpper kyssen flätar ihop våra fingrar och börjar gå med snabba steg mot tunnelbanan. Vi ler som några idioter.
När vi kommer ner är tåget vi ska med redan där så vi börjar springa och hinner precis med tåget.
Vi slår oss ner på två säten och det är då alltid brister. Vi börjar båda gapskratta. Men mest Emma, jag stannar upp för att bara kolla på henne vilket låter väldigt läbbigt kanske men hon är så fin och gör mig så lycklig.
Hon märker snart att hon är den enda som skrattar och stannar därför upp.
Jag bara ler åt hennes reaktion och lutar mig framåt och kysser henne igen på läpparna. Hon besvarar och lyckligare än såhär kan man inte va.
YOU ARE READING
We Can't | F.s
FanfictionEmma är en helt vanlig tjej på 17år snart 18. Hon bor i Stockholm och har gjort hela sitt liv. Men hennes vardag får snabbt en vändning. Hennes pappa är knappt hemma. Han kommer ofta sent hem. Hon går på fler och fler fester Hon träffar killen i...