We Can't | F.s

Kapitel 6

Usch. Detta blev just den värsta dagen i mitt liv. Efter att jag och Felix gått igenom korridoren för att komma fram till mitt skåp så jag kunde ta ut mina grejor. Kommer Karl fram. Självklart för att han kan ju aldrig lämna oss ifred.

Han är väldigt förbannad och börjar skälla ut Felix för att han stod upp mot Rebecca och gjorde så att hon inte "vann" eller hur man säger. Det slutar med att Karl trycker upp Felix mot skåpet och slår till honom hårt emot hans käke med knytnäve och Felix faller till golvet. Hans glasögon flyger ner av. Jag skriker sluta och då knuffar Karl in mig hårt i skåpet.

Så nu sitter jag här i väntrummet hos skolsköterskan. Felix är därinne och blir undersökt utav Susanne, skolsköterskan, hon sa att hon skulle säga till mig när dom var klara. Karls hjärna sitter inte där den ska, om den gör det så är den inte använd. För att om den vore använd så skulle inte jag sitta här just nu.

Dörren till skolsköterskan öppnas och Susanne kommer ut. Hon stänger försiktigt dörren efter sig.

- Han kommer bli okej, det var en hård smäll men inget som skulle göra att han behöver åka in till akuten, säger hon med ett litet leende.
- Okej, det är skönt att veta, svarar jag och pustar ut
- Du kan gå in och träffa honom nu om du vill, han ligger i vilorummet med en påse is, jag sa att han kan få ligga där en stund, jag säger till läraren
- Okej, ja de vill jag
- Okej, jag säger till din lärare med, vad har du för lektion?
- Samma som honom
- Okej.. Åh du?
- Ja?
- Oroa dig inte, din pojkvän kommer bli okej
- Åh han är inte min pojkvän
- Jaha åh då får du ursäkta mig, men jag trodde det, ni såg ut som ett par
- De gör inget
- Okej, gå du in så syns vi nog senare
- Ja, de gör vi nog, hej då
- Hej då

Jag öppnar dörren in till skolsköterskan försiktigt och kliver in. Felix ligger på den soffan som står där inne och ser helt utmatad ut. Han ligger med ispåse på stället där han fick smällen.

Han öppnar ögonen när han märker att någon är inne i rummet och vänder blicken mot där jag står och ler när han ser att det är jag som kommit in i rummet.

Jag tar stolen som står i ena hörnet utav rummet och sätter den bredvid soffan där Felix ligger sätter mig sedan på stolen.

- Hur mår du? Frågar jag försiktigt och ler ett medlidande leende mot honom.
- Jag kunde mått bättre, svarar han och ler. Men det är lugnt, är bara glad att du är okej.
Jag lägger försiktigt en arm på hans arm som ett stöd.
Det blir tyst en stund och det är nästan som en utav dom scenerna i en film där det ska sluta med att man ska kyssa varann.
- Jag måste dra, lektionen börjar om 5 minuter, men klarar du dig eller vill du att jag stannar? Frågar jag Felix som grimaserar då och då.
- Det är lugnt gå du på lektion, svarar han och tittar på mig med ett leende som han anstränger du för att få till.
- Okej, men vi syns senare, skriv till mig när du ska gå härifrån så kan jag möta upp dig, Okej?
- Okej
- Okej, hej då!
- Hej då!

Jag kramar om honom försiktigt och försvinner sedan ut ur rummet.
Nu önskar jag att vi kysstes.