Vad ska man göra när den man älskar mest dör framför ögonen på en? Ska man titta bort? Vad ska man göra när man inte längre är hel? Man vet att något saknas, men hur fixas det? När man inte längre kan få hjärtat att slå normalt? Vad ska man göra när...
Jag förklarade för Felix hur jag hade spenderat hela dagen med att gråta över honom. Han tyckte synd om mig och omfamnade mig i en stor och mysig kram. Precis en sådan kram jag behövde.
När vi hade släppt kramen gick jag hem igen för att byta om till lite finare kläder.
Senare kom jag tillbaks, klädd i en svart, tight klänning med stor urringning i ryggen och fina detaljer på framsidan. När Felix för första gången såg mig i klänningen vid dörröppningen spärrade han upp ögonen och busvisslade med hjälp av fingrarna. Jag skrattade lite lågt. Felix kramade mig igen och han kunde säkert känna min parfym som jag hade sprutat på mig för bara någon minut sedan. "Du är vacker" viskade han i mitt öra under kramen. Jag log ett litet leende, trots att han inte kunde se det. "Du med" svarade jag tillbaks i hans öra. Innan vi släppte ifrån gav han mig en mjuk puss i pannan. När jag tittade in i hans vackra ögon kunde jag inte rå för det och kysste honom löst.
I hallen och övriga huset var det mörkt och nedsläckt överallt. Det var ganska svårt att se när jag skulle ta av mig skorna, men på golvet fick jag syn på massvis av röda värmeljus och rosa och röda rosenblad. Det såg helt fantastiskt ut och jag log stort som en fåne.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
När jag nått fram till slutet av de röda ljusen tittade jag upp och såg mig omkring. Vi befann oss i köket som var belyst med många olika sorters ljus. Blockljus, kronljus och värmeljus. Bordet var fyllt med god mat och min aptit blev större och större för varje sekund jag tittade på maten. I mitten av bordet var det en ljusstake med två vita kronljus isatta.
Mitt leende blev större, om ens möjligt och jag vände mig om mot Felix och gav honom en stor och mysig kram. "Tack så mycket för att du gör det här för mig Felix, jag älskar dig" viskade jag i hans öra. "Jag älskar dig med" viskade han som svar. Vi släppte ifrån kramen och jag gav honom en kyss på kinden.
Vi satte oss ner på stolarna och började hugga i oss av den goda maten. Det var Felix som hade lagat maten och det överraskade inte mig så särskilt mycket med tanke på de obeskrivligt goda pannkakorna som han gjorde en gång.
Tycker ni att jag ska ta en paus med tanke på den dåliga uppdateringen och min skrivtorka?
