Gone? - f.s

0.6

Klockan började närma sig sex på kvällen och Felix skulle snart hämta mig. Ett av dagens problem var vad jag skulle ha på mig på Felix lilla 'förhandsvisning'. Eftersom jag inte visste vad vi skulle göra - och Felix vägrade att berätta - visste jag inte vad jag skulle anpassa mig till. Jag plockade upp mobilen och skrev snabbt in ett sms till Felix.

17:44, jag
Feliix du måste berätta vad vi ska göraaaa ju!

17:44, Felix
Tyvärr älskling:(
Det blir en överraskning:)

17:45, jag
Meeeeen Felix!
Du får åtminstone berätta vad jag kan ha på mig.

17:45, Felix
Ta på dig något bekvämt:)

17:46, jag
Så inget fint? Ingen klänning?

17;46, Felix
Ingen klänning.

17:46, jag
Okeeee då

Eftersom han sa att jag skulle ta på mig något bekvämt tänkte jag ta på mig mjukisbyxor och en hoodie. Antagligen skulle vi mysa eller något sånt, så myskläder skulle säkert bli bra. Sminket skippade jag, eftersom det inte alls skulle passa bra till myskläderna.

Hur jag skulle göra med mensen hade jag ingen aning om... Jag gick till toan och la några bindor i fickorna.

När jag hade mens kunde jag bli väldigt lätt irriterad och arg, vilket kunde vara väldigt jobb även för mig. Det var lätt hänt att jag kunde bli elak och kaxig. Efteråt brukade jag få dåligt samvete och skuldkänslor, vilket inte var så värst kul.

Jag hann kolla på några korta youtube videor innan dörrklockan plingade. Min första tanke var Felix.

Jag gick ner, låste upp och öppnade dörren. Framför mig såg jag Felix med en tjock vinterjacka, och helt vanliga, svarta mjukisbyxor. Han sträckte ut sin hand mot mig och jag tog varsamt tag om den. Utan ett ord gick vi den lilla biten till Felix hus.

Vi stod utanför dörren, men Felix öppnade konstigt nog inte. "Ska du inte öppna?" frågade jag. "Nepp." sa han och skakade lätt på huvudet. "Vad ska vi göra då?" frågade jag nyfiket. "Jag tänkte att vi kunde göra det här-" sa han och kastade en snöboll på mig. Snön kröp innanför min tröja och fick mig att frysa till is. Jag tittade på honom med ilska i ögonen. "Du kommer ångra att du gjorde så.." sa jag med en aning arg, men tyst röst. Ett snöbollskrig bröt ut och kylan kände jag längre inte. Vi sprang, gömde oss, gjorde massor av snöbollar och skrattade. En massa.

Tillslut la vi oss ner på snön med en pust. "Det var kul." sa jag och försökte hämta andan. "Allt är kul med dig." sa Felix med lugn röst.

Jag vände mig om mot hans ansikte och kysste honom på kinden. Att jag snart hade varit ihop med Felix i en månad var en obeskrivligt bra känsla.

Det var mörkt ute, och vi låg fortfarande ute i snön. Snön var mjuk, men samtidigt hård, och bildade ett säng-liknande underlag.

Vi tittade upp mot himlen med våra händer sammanflätade. Stjärnorna syntes tydligt och klart på himlavalvet. De var vackra. Men inget kunde slå Felix. För han var helt perfekt.