Veckan flög på. Jag hade inte kunnat samla till mig mod att prata med Alina. Hur mycket jag än ville, hur mycket jag än hade längtat vågade jag inte. Jag höll mig inne hela dagarna i mitt tråkiga gamla rum. Pappa trodde det var nåt fel på mig men jag skyllde bara på att jag var trött efter turnén.
Jag vaknade av det bländande solljuset. Varför måste solen vara så jobbig? Kan den sluta väcka mig varje morgon, jag är faktiskt en tonåring, jag behöver sömn. Jag gick trött ur sängen, trädde på mig enkel outfit beståendes av ett par svarta jeans och en enkel vit tröja. Mina ben ledde mig ner mot köket där jag åt frukost med pappa. "God morgon" sa jag med min hesa morgonröst som jag alltid fick på morgnarna. Jag förberedde rostmacka och satte mig ner. "God morgon" mumlade pappa bakom tidningen han höll på att läsa på. Dagens nyheter, typiskt pappa att läsa den varje morgon. När mackan poppade upp skrämdes jag till en aning men tog sedan den varma mackan och la den på tallriken. Jag bredde ut ett ganska tjockt lager nutella och började äta. Ju tjockare lager nutella, desto godare. Pappas tallrik var full av brödsmulor vilket tydde på att han redan ätit upp sin macka. När jag lugnt ätit upp mackan sköljde jag enkelt av tallriken och placerade den i diskmaskinen bredvid de andra tallrikarna. Jag hällde upp ett glas juice och klunkade i mig det snabbt innan jag la in glaset i diskmaskinen.
Jag gick upp för trappan, förbi de vita väggarna som var prydda med inramade fotografier på mig, mamma, pappa och Felicia. Kläderna var på så det enda som återstod var att borsta tänderna. När jag borstade mina tänder med den starka tandkrämen och tittade in i spegeln tänkte jag På Oscar. Oscar som gillar att borsta tänderna. Han brukade till och med borsta tänderna innan konserterna för att det lugnade ner honom. Jag kunde föreställa mig honom borsta tänderna backstage medan vi fixade i ordning oss. Han var en väldigt annorlunda tonåring. När munnen fyllts av vitt skum från tandkrämen och jag stått och borstat tänderna i drygt tre minuter spottade jag ut det och sköljde av tandborsten, samt munnen.
Nu hade jag suttit på sängen och tittat ut i tomma intet. Jag tänkte på Alina, vad jag skulle säga till henne. Jag tänkte gå till Alina och prata med henne. Om jag vågade så att säga.
Jag stod nu framför Alinas dörr. Jag tog ett djupt andetag och tryckte på dörrklockan. Den var svart med en vit knapp, som alla andra. Steg hördes i trappan inifrån och jag tog ännu ett djupt andetag för jag visste att det var Alina. Hon öppnade dörren med ett stort leende som förblev ännu större när hon såg mig. Hennes glimtade ögon var något fantastiskt fint. Hon hoppade i princip upp i min famn och virade sina benen runt min rygg.
Hennes hårda grepp om mig gjorde det nästan lite svårt att andas men jag kramade tillbaka, hårt. När vi båda släppt taget om mig försvann hennes glada leende. Det var som att en mörk och ledsen vind just flög förbi henne. "Vad gör du här?" frågade hon tomt och kallt. Glimten i hennes ögon var försvunnen. Mitt leende försvann. Nu förstod jag absolut ingenting.
YOU ARE READING
Gone? - f.s
FanfictionVad ska man göra när den man älskar mest dör framför ögonen på en? Ska man titta bort? Vad ska man göra när man inte längre är hel? Man vet att något saknas, men hur fixas det? När man inte längre kan få hjärtat att slå normalt? Vad ska man göra när...