Vad ska man göra när den man älskar mest dör framför ögonen på en? Ska man titta bort? Vad ska man göra när man inte längre är hel? Man vet att något saknas, men hur fixas det? När man inte längre kan få hjärtat att slå normalt? Vad ska man göra när...
På nästa flyg fick jag en fönsterplats. Hela flygresan var jag inkopplad i mina hörlurar och tittade ut genom fönstret. Vackra åkrar och städer passerade under oss. Jag njöt av den vackra utsikten i samband med musiken. Jag tog fram mobilen och tog ett kort när vi var precis över molnen.
Det såg precis ut som vit och fluffig sockervadd.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
När jag kände den ljuvliga doften av varm mat vände jag mig om och tittade runt efter flygvärdinnorna som förmodligen höll i en matvagn. Det var först när jag såg maten som jag märkte att jag faktiskt var hungrig. Flygplansmat var inte direkt något jag var ett fan av, men jag gillade att förpackningarna var så små och gulliga. Medan flygvärdinnan var på väg mot oss och delade ut mat till resenärerna försökte jag se vad det fanns att välja mellan.
När hon tillslut kom till oss frågade hon vad vi ville ha och visade vad det fanns att välja mellan. Men såklart visste jag redan vad som fanns. Jag tog en pastasallad med bröd och en liten dessert. Jag tog emot de varma förpackningarna som var staplade på varann.
Jag fällde ner det lilla träbordet framför mig. Försiktigt ställde jag ner förpackningarna på bordet. Fört började jag med att öppna pastasalladen. Så fort jag tog av locket kände jag doften av pastasallad. Jag tog fram den vita plastgaffeln och började hugga in. Endast en av mina hörlurar var inkopplade och jag hörde hur de andra resenärerna öppnade sina förpackningar och började prata.
"Kaaaat!!" utropade Omar och sprang till Katia. Eftersom hon hade slutat jobba med oss och var i USA tänkte vi hälsa på. Vi andra gick efter och log stort mot Katia. Vi alla omfamnade henne, en och en. Först Oscar, sen Olly och därefter jag. Jag gav henne en stor kram. "Vad är det med dig Felix?" frågade Katia undrande. "Vad menar du?" sa jag oskyldigt. "Felix, ljug inte för mig. Jag har sett att du är nedstämd. Vad har hänt?" Hennes ögon tittade oroligt på mig. "Jag gjorde min flickvän gravid och hon vet inte att vi är på turné..." Jag tittade skamset ner på mina skor. "Oj.. Varför berättade du inte för henne?" "Jag, jag vet inte.." sa jag förvirrat. "Älskar du henne?" "Ja, massor" log jag. "Vill du fortfarande vara ihop med henne? Och behålla barnet?" "Ja, det vill jag. Jag sa till henne att jag skulle stötta och hjälpa henne genom allt. Men sen kom turnén upp.." Katia funderade en kort stund och svarade sen. "Skriv ett sms, ett brev, vad som helst. Skriv till henne att du är ledsen, att du är på turné och att du älskar henne så mycket som du påstår." "Tack Katia" Jag kramade om henne för den andra gången. "Varsågod" sa hon med mild röst.
Vi fortsatte vår väg mot taxin som Katia hade fixat. Chauffören hjälpte till med att få in all våra resväskor i bilen.
När vi fått in allt, samt oss själva åkte vi till hotellet. Det låg 30 minuter bort. Jag kopplade återigen in mina hörlurar medan de andra började babbla på om något jag inte hörde. Oscar gav mig några blickar lite då och då men jag tittade bara bort.
Så var jag hela resan, instängd i min egna lilla värld och det skulle jag förmodligen vara på hela turnén.
