Min hemlighet.

Joakim (del 1)

Låt: Placebo- Running Up That Hill.

***

Joakim kom helt ny till en klass där alla redan kände varandra. Det var inte särskilt lätt att komma som helt ny och Joakim kände sig utanför. Men Joakim försökte inte heller. Han försökte inte lära känna någon eller några. Klassen hade redan känt varandra i två år och hade redan bildat grupper. Det var inte så att han inte pratade alls eller så men han föredrog att vara själv.

I skolan så satt han alltid på sin vanliga plats vid fönstret och tittade ut genom salens panoramafönster. En dag så var han som uppslukad av tankar och märkte knappt att lektionen var slut. Någon petade på hans rygg och när han vände sig om så stod Daniel och David bredvid honom.

"Ej, Jocke. Varför sitter du kvar? Lektionen är slut." Daniel satte sig på bänken och stängde igen Joakims anteckningsblock.

Joakim började resa sig upp utan att svara. Daniel och David var tvillingbröder och var de "stökiga" i klassen. De gillade fester och att stötta på tjejer. Därför ville inte Joakim hamna i bråk med dem.

"Vänta lite Jocke. Varför så bråttom? Vi vill ju bara prata lite med dig. Eller hur, Daniel?"

"Visst, du behöver inte vara rädd." Tvillingarna skrattade och tryckte ner Joakim i stolen igen.

"Vad vill ni?" Joakim lutade sig tillbaka i stolen och lade armarna i kors.

"Det kommer att vara fest i helgen, som vanligt. Det är Fredde som har festen så vi vet redan att den kommer bli grym." David hoppade också upp på bänken.

"Och?" Joakim visste inte ens varför de berättade det för honom.

"Vill du hänga med på festen?"

Joakim kunde inte tro att de faktiskt frågade honom om han ville följa med på fest. Han var säker på att de skojade. De ville skämta med honom. Så måste det vara.

"Driver ni med mig?" Varför skulle tvillingarna fråga Joakim?

"Såklart vi inte gör. Vad tror du om oss egentligen? Det kommer bli stans

"Vi tänkte kanske att du ville komma men om du inte vill..."
"Jag är med" sa Joakim innan det skulle bli försent.

Festen.
Överallt var det fullt med folk som dansade, hånglade och drack.

Tvillingarna hadde rätt, det här var en stor och grym fest. Fredde bodde i ett stort tvåvåningshus som var större än Joakim kunnat ana.

Joakim var inte den typen som festade eller drack särskilt mycket alkohol. Han ville bara vara med och känna att han tillhörde.

Han försökte gå runt och prata med folk, vara social och inte bara gå efter tvillingarna och det gick bra. Det var nog alkoholens förtjänst.

"Jocke!" Tvillingarna stod på varje sida av Joakim och stötte en armbåge mot Joakims axel.

"Vi tänkte ta en tur med bilen, hänger du med?"

Joakim visste inte hur han skulle reagera. Egentligen så visste han att det inte var någon bra idé. Ingen av dem var fullt nykter. Men han ville inte verka feg och han föll för grupptrycket.

Han följde med killarna och de satte sig i bilen. Danienl och David satt framme, David körde, och Joakim satt i baksätet. Musiken spelades på hög volym och en flaska vodka delades mellan killarna. Trots den höga musiken så pratar killarna med varandra vilket resulterar i att de nästan skriker.

Plötsligt så hördes det ett ljud och David tvärbromsade. De hade kört på någonting.

Killarna klev ur bilen för att se vad som träffade bilens motorhuv. På övergångsstället framför bilen låg en medvetlös kvinna. Hon blödde från tinningen och låg konstigt. Tvillingarna satte sig tillbaka i bilen men Joakim kunde inte. Han satt sig ner på knä vid kvinnan och kände efter hennes puls. När han kände hennes hjärtslag gemon hans två fingrar mot hennes hals kunde han pusta ut en aning. Han letade efter sin mobil och kände den i sin ena jackficka. Han tog fram mobilen och slog 112 men innan han hann ringa tog Daniel mobilen ifrån honom.

"Vad tror du du håller på med?" David tog ett hårt tag om Joakims arm och reste upp honom.

"Vi måste ringa polisen och efter en ambulans," skrek Joakim medan tvillingarna tvingade in honom i bilen.

"Ingen ska ringa någon polis. Om polisen får reda på det här så hamnar vi alla i fängelse. Så ingen jäkla polis. Uppfattat?." Daniel satte sig bak vid Joakim och David körde iväg.

"Kom igen killar. Vi borde åtminstone ringa efter en ambulans." Joakim lät nervös och tittade ut genom bakrutan och såg hur de kom allt längre från kvinnans kropp. Men killarna svarade inte.

"Du ska aldrig tala om det här för någon. Förstått? Ett ord om det här till någon och du kommer ångra dig."