Min hemlighet.

Oscar (del 1)

"Jag älskar dig." Jamie låg bredvid mig i sängen och smekte min kind. Våra blickar möttes och jag såg så mycket glädje och kärlek i Jamies ögon.
"Och jag älskar dig." Våra läppar möttes och det kändes som en dröm som jag inte ville vakna upp ifrån.
"Jag vill inte längre dölja våran relation. Jag är trött på att gömma mig." Jamie tittade allvarligt på mig och jag förstod honom men ändå så var jag rädd. Rädd för hur det skulle sluta för Jamie.
Jamie var en fotbollsspelare, en väldigt bra en, och jag ville inte att det skulle förstöra hans karriär.
"Vad tänker du göra? Berätta i direktsändning att du är gay?"
"Varför inte?" Jamie reste sig upp och började klä på sig.
"Det är ingen bra idé. Tänk på din karriär." Det här var inte första gången vi hade den diskussionen.
"Det gör jag också men jag vill inte längre dölja vem jag är. Och dessutom så är det mitt privatliv. Vem jag sover med är min ensak." Jamie hade gått ut ur sovrummet och jag hörde hur han gjorde iordning frukost.
Solen lyste upp hela rummet och jag bestämde mig för att resa mig upp och göra Jamie sällskap i köket. Jag drog på mig ett par korta byxor och en T-shirt och gick ut till köket.
"Jag har ju redan kommit ut ur garderoben för mina föräldrar och det gick ju hyfsat bra," sa Jamie medan han skärde tomater i skivor.
"Ja men det är inte samma sak. Nu så gäller det din karriär och alla dina fans."
"Jag vet men det ska inte spela någon roll vem jag är med."
"Det viktigaste är att du får spela. Ibland så känns det som att jag är den ända som verkligen bryr sig om din karriär."
"Jag bryr mig också. Men jag är trött på att gömma mig. Jag är trött på att gömma oss. Dessutom om de vill ha mig kvar i laget så måste de acceptera vem jag är."
Jag och Jamie satt nu vid matbordet och gjorde i ordning en varsin macka.
"Vill du ha?" Jamie höll i tillbringaren fylld med apelsinjuice och jag nickade till svars då jag hade munnen full.
"De har inte helt enkelt råd att förlora mig", sa han efter en stund.
"Jag tror dig men jag oroar mig för vilka reaktioner det får om du berättar sanningen." Jag förstod Jamie. Det gjorde jag verkligen. Han var trött på att gömma sig och hela tiden tänka på att vi inte skulle bli sedda för mycket tillsammans eller vi hålla hand eller kyssas. Jag kunde föreställa mig hur tidningarna skulle skriva om det och alla fotografer som dolde sig bakom träd och buskar för att ta bilder på fotbollsstjärnan och hans nya kärleksintresse.
Det var väll det som var nackdelen med att daita en stjärna. Man hade inget privatliv.
"Om jag kommer ut med det så behöver vi inte gömma oss längre. Vi behöver inte tänka på allting vi gör när vi är ute. Tänk att inte behöva tänka på att inte hålla hand eller pussas. Utan att vi kan göra vad vi vill utan att behöva tänka på att de ska fånga oss på bild när vi gör någonting."
"Det tycker jag med. Tro mig. Jag oroar mig bara för att du kamske inte får spela."
"Om jag inte får spela tänker jag anmäla dem för diskriminering."
"Åker vi tillsammans så kan jag släppa av dig?"
"Visst."
Vi plockade undan efter frukosten och båda vi gjorde oss iordning för våra jobb.
"Tar du dig hem själv efter matchen?"
"Det ordnar sig",svarade han och vi gick och satt oss i min röda Toyota.
"Jag tänker berätta det", sa Jamie bestämt och klev ut ur bilen.

***

Klockan slog precis sju när jag kom hem och jag gick raka vägen till vardagsrummet och satt på TV:n. Matchen hade börjat och var inne på sin åttonde minut. Redan så stod det ett - noll till Jamies lag.
Jag gick upp och bytte om till mjukiskläder innan jag gick till köket och tog en ölburk ur kylskåpet. Jag hällde ner den gulaktiga vätskan i ett glas och gick till vardagsrummet där jag satt mig ner i soffan.
Innan jag träffade Jamie så var jag inte ett dugg intresserad av fotboll och hade alltid tyckt att det bara var ett spel där folk sprang efter en boll. Jag säger inte att jag blivit värsta fotbollsfanet men jag har blivit mer intresserad och verkligen tittat på matcher och hejat.
De spelade faktiskt bra och spelade som ett lag. Jag såg Jamie springa efter bollen och gjorde sig redo för att skjuta mot mål. Jag tittade spänt och som fastklistrad framför TV:n. Jamie sköt bilen och det blev mål.
Alla lagkamrater blev såklart glada och en del hoppade på honom och andra klappade honom på ryggen. Kameran zoomade in på Jamie och hans lagkamrater och jag såg det speciella leendet sprida sig över hela hans ansikte. Hela han utstrålade glädje. Jag var glad för hans skull.
Jag tittade spänt på hela metchenoch efteråt såg jag en reporter som fångade Jamies uppmärksamhet.
"Grattis. Två mål under tio minuter."
"Tack."
"Hur känns det?"
"Det känns grymt."
"Är det någonting du skulle vilja säga?"
Jamie tog en kort paus och tittade ner i marken en stund innan han såg rätt in i kameran.
"Ja. Jag skulle vilja säga två saker. Den ena är att jag är gay och den andra är: Oscar, jag älskar dig."