True Love||The next generation

Kap.8 "No, not again!!"

~Mackenzie~

Efter att tåget stannat och dem kaxiga 13åringarna lämnat vår kupé så hade vi planerat vårt nästa bus.

Nu satt vi inne i Stora Salen och väntade på vad som skulle hända.

"Kära elever. I år kommer det inte vara en vanligt år utan ett mer festligt år."sa rektor McGonnagal och jag flämtade till.
Inte en till bal! Snälla säg att det inte är en till bal.

"Vi ska ha en julbal här på Hogwarts!
Och dessutom en stor tävling!"sa hon.

Nej, inte igen!!trodde jag att jag tänkte.

Alla började skratta och jag fattade inget.

"Ursäkta vad sa du miss Finnigan?"

"Va, tänkte jag precis det där högt?!"Sa jag förvånat.

"Japp, miss Finnigan, du får prata vid festmiddagen men inte nu!"sa rektorn strängt.

Jag nickade och tittade ner i knät.

Hon fortsatte babbla om vad som skulle hända under året.
Men jag lyssnade knappt på hälften av det hon sa.
Efter sorteringen och festmiddagen så gick jag, Molly och James upp till Gryffindors uppehållsrum.

"KENZIE VAD TÄNKTE DU PÅ?!!!"skrek Molly och jag skrattade.

"Det hörde du ju!"sa jag och James frustade lite.

"MEN HUR KAN DU INTE VILJA HA EN BAL HÄR IIIIIIIIH!"skrek Molly med ett lyckoskrik på slutet.

"1. För att man måste ha på sig klänning.
2. Man måste ha på sig klackskor eller ballerinaskor och det är hemskt!
3. Man måste ha håret fixat, jag är rätt bra på det men jag är inte van vid det.
4. Det finns inget fyra..."sa jag uttråkat och James började skratta.

Molly tittade på mig men sedan tittade hon på nåt bakom mig som fick hennes kinder att blossa upp.

"Vad?"undrade jag.

"Äh håll tyst"sa Molly och rodnade ännu djupare.

Jag kände hur nån knackade mig på axeln.
Jag vände mig hastigt runt och ställde mig med min trollstav i personens ansikte.

"Wow, ta det lite chill nu, skulle bara presentera mig."sa han.

Han hade brunt hår och grå ögon.
Tydliga kindben och ett leende på läpparna.

"Fredrik"sa han och räckte fram handen.

"Hej, Mackenzie"sa jag och skakade hand med honom och gav honom en kram.

"Jag heter Mackenzie, detta är Molly och James"sa jag och släppte kramen.

Dem andra gav honom också en kram.

Han tittade först lite förvånat på oss men sedan gav han oss ett till bländande leende.
Jag tittade bak på Molly som nu rodnade djupare så hennes kinder var nästan lika röda som hennes hår.

~Molly~

Åååååh! Varför ska jag alltid rodna när jag blir nervös?!
Varför kan jag inte vara som Mackenzie och aldrig rodna?

Men fattar ni, HAN BLINKADE ÅT MIG, FATTAR NI?!!!!
Wow, Mackenzie-style....

Kramen jag gett till Fredrik hade varit lite stel.

Men sedan sa han att han hade 2 småsystrar och lite fakta om sig själv.

Jag lyssnade på precis allt.
Jag bokstavligt talat antecknade allt han sa inne i mitt huvud.