The Mortals

Kapitel 16

*Jace's perspektiv*

Nora kommer in springandes och ger mig en stor kram. Hon säger något om hennes bror och jag vet att jag klarar mig, han är väll inte så svår att slå. Vi går och lägger oss och jag kan inte somna. Jag ligger vaken länge och bara tänker på många saker. Jag känner ett slag mot huvudet och svimmar. När jag vaknar nästa gång så är jag i ett litet rum på en bänk fast bunden. Isaac står i ett hörn och en kvinna står och trycker ett svärd mot min bröstkorg. Hon tar upp handen och visar att Isaac ska ta svärdet. Efter en stund så säger kvinnan att han ska trycka. Jag tittar på han med en blick som säger att han inte ska trycka. Jag känner hur svärdet trycks in mot min bröstkorg.

*Nora's perspektiv*

Jag skriker och Isaac vänder blicken mot mig. Jag tar upp telefonen och ringer Alec. Kvinnan tittar på mig och visar med handen att jag ska komma in. Jag går in och tar Jace i famnen och springer iväg. Jag lägger han på marken och messar Alec vart vi är. Jag håller handen och försöker stoppa blodet medan jag väntar på Alec. Efter tio minuter så ser jag Alec i gläntan och han springer så snabbt han kan. Han sätter sig på knäna framför mig och ristar in en runa i på Jace's bröstkorg. Som tur är så hade inte Isaac träffat hjärtat men Jace håller på att dö iallafall. Jag försöker hålla Jace i liv men det är svårt. Han somnat och jag blir jätte rädd att han har dött. Jag får panik och Alec kramar om mig.
"Ta det lugnt, han har bara hamnat i koma, säger Alec lugnande. Alec lyfter upp Jace och vi börjar gå hem. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder. Vi kommer till institutet och vi lägger Jace i en säng. Izzy och Alec undersöker Jace och jag sitter på en stol lite längre bort. När dem är klara så vänder dem sig i mot mig.
"Han kommer ligga i koma i typ några månader, säger Alec. Jag känner hur tårarna tränger sig fram och Izzy kramar om mig. Jag går upp och lägger mig.
----------

Tre månader senare

Jag sitter på en stol bredvid Jace. Han ligger i sängen och "sover" fortfarande. Han öppnar ögonen och tittar på mig.
"Godmorgon, säger jag
"Godmorgon, säger Jace
"Hur länge har jag sovit? Frågar han
"Eh.... typ tre månader, säger jag. Han tittar på mig med öppen mun och han sätter sig upp. Han tittar bara på mig och jag säger inget.
"Vafan har hänt medan jag har varit i koma? Frågar Jace
"Mycket, men jag tar det en annan gång, säger jag. Jace nickar och lägger sig ner igen. Jag ställer mig upp och hämtar en flaska vatten till Jace. Han tar flaskan och dricker upp vattnet på typ 10 sekunder. Han har kvar droppet med blod som att han förlorade jätte mycket blod. Jag hämtar en till flaska och han dricker bara upp halva flaskan.
"Törstig? Frågar jag
"Aa, säger Jace. Jace drar upp sin tröja och jag ser hans magrutor. Han tittar på såret och då minns jag allt igen.
"Asså jag är ledsen för allt, säger jag tyst
"Det var inte du som gjorde något, det var faktiskt din bror, säger Jace. Jag känner mig fortfarande skyldig.
"Jag måste gå nu, säger jag och ger en Jace en kyss. Jag ville inte ge Jace en kyss men jag måste ju för att inte avslöja mig själv. Jag går ut från institutet och börjar gå mot mitt hus. När jag kommer hem möts jag av Isaac.
"Jace tror att det är Nora, säger jag
"Bra, säger Isaac. Jag går ner och tittar på Nora's kropp. Eller det är mer att det är hennes själ, som att jag är i hennes kropp. Jag och Nora ser ganska lika ut. Jag hör att telefonen ringer och det är Jace, jag svarar inte. Han ringer minst hundra gånger och sen slutar han.
Efter en stund så hör jag att någon smyger in i huset. Jag smyger upp och tittar vem det är och såklart är det Jace. Jag gömmer mig och sen attackerar jag Jace, innan jag hinner slita han i stycken så känner jag svärdet genom bröstkorgen.

*Jace's perspektiv*

Jag sticker svärdet igenom kvinnans bröstkorg. Jag springer ner för trappan och Isaac attackerar mig. Han är svår att slå men tillsist så sitter svärdet i bröstkorgen.