The Mortals

Kapitel 31

*Nora's perspektiv*

Jag lutar mig fram och kysser Alec. Alec sätter sina händer på min bröstkorg och puttar bort mig. Jag tittar på honom förvånat och hör sedan att en dörr smällas igen. Jag tittar där smällen kom ifrån men jag ser ingen. Jag går till Jace's dörr och knackar.
"Gå tillbaka till din älskare, säger Jace bittert
"Men.....
"Inga men, gå tillbaka och låt mig sitta här och vänta tills jag dör, säger Jace och hans röst är nära på att brista. Jag går tillbaka till Alec.
"Han är arg, säger jag
"Såklart han är och du har förstört hela relationen mellan oss! Skriker Alec och går iväg.
Jace öppnar dörren och tittar på mig tills han börjar gå.
"JACE VÄNTA! Skriker jag men han fortsätter bara gå
"JACE! Skriker jag igen.
Jag börjar springa och kommer snart ifatt Jace. Jag tar tag i hans arm och drar honom så han vänder sig om och jag kysser Jace's läppar lätt. Jag tittar på honom
"Jag är ledsen, säger jag.
Han lutar sig fram och kysser mig. Hans händer vilar lätt på mina höfter och jag har lagt mina armar runt hans nacke. Det blir mer intensivt. Jace lyfter upp mig och jag lindar mina ben runt hans höfter. Han lägger mig försiktigt i sängen och han hamnar över mig. Jag tar tag i Jace's tröja och drar av den. Vi rullar runt så jag är över Jace och han drar av mig min tröja.
***

"Jag ska bara gå och prata med Alec, säger Jace när han sätter på sig sin tröja
"Okej, säger jag.
Jace går ut från rummet och jag sätter mig upp i sängen. Jag tar en hoddie från Jace's garderob och sätter på mig den. Jag går ut från rummet och försöker hitta Jace och Alec. Jag hör röster från ett stort rum så jag ställer mig precis bakom hörnet och lyssnar på vad de säger.
"Du behövde inte kyssa Nora, säger Jace argt
"Jag gjorde det inte, det var hon som kysste mig, säger Alec väldigt tyst.
Jag hör ur de skriker på varandra och jag vet att det är mitt fel. Jag känner hur tårarna börjar rinna ner från mina kinder. Jag går till rummet och sätter på mig ett par byxor och skor. Jag går ut och börjar gå mot skogen. Jag går till en klippa och ställer mig på kanten. Jag tittar på utsikten och andas in den friska luften genom näsan. Helt plösligt känner jag lukten av blod och vänder mig snabbt om. Jag hör hur det prasslar i skogen men jag ser ingen. Jag tittar ner på marken från klippan och känner mig redo.
"Du vet att du kommer inte dö, säger Jace.

Jag vänder mig om och där står Jace och tittar på mig.
"Såklart jag kan, säger jag
"Nej Nora du är inte som vanliga människor, säger Jace. Jag tittar lite konstigt på honom och han förstår att jag inte fattar.
"Du är vampyr och dör inte av att hoppa från klippan, säger Jace
"Jag berättar mer när vi går hem, säger Jace.

Jag nickar kort och går bredvid Jace. Han berättar allt och såklart blir det väldigt mycket att ta in. Han berättar om vad som har hänt med min familj, varför jag är som jag är och allt.

*Tre månader senare*

Jag och Jace är ihop igen, men vi har inte världens bästa relation. Vi har bråkat mycket men vi har även haft bra stunder.
***
Jag lindar en handduk runt min kropp och går ut från badrummet. Jag ställer mig framför garderoben och tar ut ett par slitna jeans och en stickat ljusrosa långärmad. Jag borstar igenom mitt hår och låter det hänga ner över axlarna. Jag sätter på mig ett par vita sneackers och går ner till den stora hallen i institutet. Jag ser Jace stå och vänta på mig och han ser alltid lika snygg ut. Vi går ut från institutet och börjar gå mot en restaurang där vi ska äta lunch.

Vi har ätit klart lunchen och nu går vi en promenad genom parken. Vi går tysta men det är ingen stel tystnad. Jace tar tag i min arm och jag stannar upp.
"Det här ganska inte är det bästa tillfället, säger Jace innan han sätter sig på knä.
"Vill du gifta dig med mig? Frågar han.
***

Så det här vad det sista kapitlet. Det kommer ingen uppföljare så The Mortals slutar så här. Jag hoppas att ni har tyckt om The Mortals.
XoXo Bella