The Mortals

Kapitel 19

*Nora's perspektiv*

Jag reser mig upp och ger Jace en käftsmäll och går ut. Jag ser att han reser sig upp och börjar springa efter mig.
"Jag är ledsen, det var inte meningen, säger Jace
"Du har dödat min bror, säger jag
"Jag räddade dig då, säger Jace
"Vi pratar sen, jag vill åka hem, säger jag. Jag går till bilen och sätter mig och Jace sätter sig på andra sidan och vi börjar åka. Vi sitter helt tysta och jag bara tittar ut genom fönstret. Jace lägger sin hand på mitt lår och jag tar bort den. Jag börjar faktiskt tänka på om jag verkligen är arg på Jace. Han dödade min bror men jag ville lite att han skulle dö.
Vi är framme vid institutet och jag går in. Jag går upp till rummet och sätter på mig mjukiskläder och Jace går efter mig. Jag går till garderoben och hämtar en blodpåse och sätter mig i sängen. Jace sätter sig på stolen och tittar på mig.
"Jag är ledsen, säger Jace tyst
"Varför? Frågar jag
"Jag skulle bara sticka i magen men det hamna lite fel, säger Jace
"Jag vill ta en paus från dig, säger jag
"Men du har ingenstans att bo, säger Jace
"Jag sover i annat rum, men mina grejer får vara här jag orkar flytta massa saker, säger jag. Han nickar och jag ser att han blir ledsen men han får skylla sig själv.
"Jag visar det nya rum, säger Jace. Jag går efter Jace och han visar det nya rummet. Det är stort och jag kommer att trivas jätte bra. Jag ställer mig framför Jace och vi kysser varandra.
"Jag kommer sakna dig, säger jag
"Men då måste vi inte göra det här, säger Jace
"Jag måste bara ta en kort paus inte jätte lång tror jag, säger jag. Han ger mig en till kyss och sen stänger han dörren. Jag tittar runt och det är så fint. Jag tar upp en bild jag har i fickan och bilden är på Jace. Jag tittar och känner hur tårarna börjar rinna och jag vet att jag inte kommer klara det här. Jag springer till Jace's rum och kysser honom.
"Jag kommer aldrig klara det här, säger jag
"Då gör vi det inte, säger Jace med ett leende på läpparna. Jag kramar om honom och det känns skönt.
"Vi ska klättra upp för ett berg imorgon, säger Jace
"Okej, varför? Frågar jag
"För att jag vill göra en sak, säger Jace mystiskt. Jag tittar på han konstigt men han säger inget.

Några timmar senare
Jag har packat allt jag behöver och jag går och lägger mig.

Jag vaknar med ett ryck när väckarklockan ringer. Jag går ner och äter frukost och Jace har redan ätit. Jag går upp och sätter på mig tjocka kläder och dricker en blodpåse. Jace och jag går ner och sätter oss i bilen och börjar åka mot ett berg.
Jag kliver ut ur bilen och tittar upp på berget. Jag ser att berget inte är så jätte högt men jag vet att det kommer bli jobbigt. Vi får säkerhets saker och guider som kan visa oss vägen upp.
Den första timmen
Det är inte så jobbigt nu men jag vill bara springa upp men jag kan inte. Jag tar upp min telefon och tar några foton bara för att få minnen.
Den tredje timmen
Jag börjar bli lite trött i benen men jag vet att jag ska klara det här. Jace går framför mig och det ser inte ut som han börjar bli trött. Han tittar bak på mig och tar min hand och säger att jag klarar det här och jag blir peppad och vill bara komma upp till toppen.
Den sjätte timmen
Fast jag är vampyr så börjar jag känna mig trött. Han tar min hand och vi går hand i hand ganska långt. Jag tittar upp och ser att det är lite snö på toppen men resten av berget är inte snötäckt.
Den elfte timmen
Vi är nu nära toppen och jag känner mig lättnad för att vi är ju snart framme. Vi har vandrat länge nu och jag är trött. Jag känner att jag verkligen tar min sista kraft jag har kvar och vi är på toppen. Jace och jag står på toppen och tittar ner. Jag tar upp telefonen och tar en bild och jag är stolt över mig själv. Jace ger mig en kram jag känner värmen i hela kroppen. Jag tar fram något ut sin ficka och det är en liten ask. Han ställer sig på knä.
"Vill du gifta dig med mig? Frågar Jace