Kapitel 5

249 5 1
                                    

* Nora's perspektiv*

Hon bara ligger där och ser död ut. Jag ser att Jace har vaknat och tittar på mig.
"Vad är det? Frågade Jace
"Inget, sa jag och försökte täcka kroppen. Han sträckte sig upp mot lampknappen och tände lampan, han såg att jag hade blod runt munnen.
"Vafan har hänt? Frågade Jace undrande. Jag började gråta.
"Jag har dödat någon, fick jag fram snyftande
"Va! Sa Jace
"Men vi gick ju och la oss och jag vet att du har sovit hela natten, sa Jace
"Tydligen inte, sa jag. Jace tog sitt täcke och la det på golvet vid sängen. Han puttade ner kroppen på täcket. Han såg så lung ut medans jag sätt och grät. Jace gick ut ur rummet och gick till badrummet och hämtade något. Han kom tillbaks och satt sig bredvid mig och torkade bor blodet runt munnen med pappret han hade hämtat. Mina tårar rann fortfarande från ögonen, Jace kastade bort pappret och kramade om mig. Mina ögonlock kändes tyngre och jag somnade.
-------
Jag vaknade och känner att någon håller om mig, jag tittar upp och ser att det är Jace. Mina ögon svider och jag känner lukten av liket. Jag försöker komma loss från Jace's grepp men jag lyckas inte.
"Godmorgon, sa Jace
"Godmorgon, sa jag. Jace släpper mig och jag sätter mig upp. Jag upptäcker att lampan är på och går och släcker den. Jag går till fönstret och drar upp rullgardinen och sneglar min blick mot tjejen som ligger på golvet.
"Vi måste göra oss av med henne, sa jag.
"Men hur? Frågar Jace
"Jag vet inte, det ända jag vet är att ingen får veta något, sa jag
"Okej, sa Jace. Jag satt på mig en tjocktröja och gick ner till köket. Jag gick runt i huset och tittade om någon var hemma. När jag hade tittat runt så gick jag upp till rummet och hjälpte Jace att bära bort kroppen.
-------------

"Vad är du för något? Frågade Jace
"Eh..... Jag.. är..vam.. vampyr, sa jag osäkert
"Jaha, sa Jace helt lungt
"Asså, vafan är det för fel på dig? Du tar det så lungt, halv skrek jag
"Jag är van att träffa vampyrer och andra varelser, sa Jace. Det blev tyst mellan oss och ganska stelt.
"Jag vet inte vad jag ska göra,sa jag tyst för mig själv men Jace hörde ändå
"Men du kan inte dölja det du master säga, sa Jace
"Jag vet, men jag vill inte, sa jag. Jace blev tyst och det såg ut dom att han tänkte på något.

Vi gick ner och åt lite frukost och sen gick vi upp och fixade oss. Jag satt på mig en grå tröja och ett par svarta jeans. Jag tog mina vita converse och min svarta skin jacka. Jag slängde ner min pyjamas i tvätten som att det hade hamnat blod på tröjan. Jace och jag gick ut och tog en kort promenad. Varje människa jag gick förbi så kände jag bara lukten av blod. Jag spände mig i hela kroppen för att inte attackera människorna. Jace såg att jag spände mig och tog tag i min hand, och på något konstigt sätt så lungnade jag ner mig. Vi gick till en park och satt oss på en bänk som stod i när geten av parken.
"Du måste lära dig att kontrollera törsten, sa Jace
"Men hur ska jag göra det när jag inte vill säga att jag har druckit från någon, sa jag
"Jag kan hjälpa dig, sa Jace snabbt
"Du ska inte bry dig om mina problem, sa jag
"Det är inte ett problem, sa Jace
"Jo, det är ett stort problem, sa jag irriterat
"Nej, du är född hos en familj som är vampyrer, sa Jace
"Men jag skulle inte var vampyr om min mamma bitit mig, sa jag argt.
"Din mamma, sa Jace förvånat
"Ja, hon bet mig när jag var 17 år och pappa tog bort mina minnen, sa jag. Jace så svarade inte men jag visste att han lyssnade.
"Du kan komma hem till mig imorgon så kan jag hjälpa dig, sa Jace
"Okej, sa jag. Jace gick ifrån och jag satt nu ensam på park bänken.
----------

Jag vaknade med huvudvärk och orkade inte gå till Jace men jag var tvungen att gå. Det plingade till och jag tog telefonen snabbt. Det stod att Jace skulle hämta mig vid tio så jag blev tvungen att skynda mig för att hinna. Jag satt på mig en marinblå tröja och gråa byxor och mina vita converse.
"Vart ska du någonstans? Frågade Isaac
"Till Jace, sa jag
"Du ska nog akta dig för honom, sa Isaac
"Varför? Frågade jag
"Han är inte som oss, sa Isaac
"Jag vet att han är en skuggjägare, sa jag
"Det är därför du ska akta dig från honom, sa Isaac
"Men han hjälper mig iallafall, skrek jag till Isaac
"Men jag kan hjälpa dig också, skrek Isaac till mig. Jag ville inte bråka med Isaac men han fattar ju inte att Jace hjälper mig. Jag gick och smällde ingen dörren.
--------

Efter träningen så behövde jag gå hem.
"Tack för träningen, jag behövde verkligen det, sa jag
"Ingen orsak, jag kan alltid hjälpa dig, sa Jace. Han la sin hand mot min kind och tog bort lite av mitt hår som hade hamnat vid mitt ansikte. Jace lutade långsamt fram och jag kände hans läppar mot mina.

The MortalsWhere stories live. Discover now