The Mortals

Kapitel 25

*Nora's perspektiv*

Jag tittar på dem vita tänderna som kom från Jace's mun. Jag tittar upp och ser att pappa står på toppen. Jag ser även att Alec och Izzy står lite bakom pappa. Jace reser sig upp och tittar på mig lite konstigt. Jag ser att tänderna inte syns och han ser ut som den gamla vanliga Jace. Han börjar skrika av smärta, jag tittar på hans arm och runorna börjar försvinna. En efter en försvinner och jag står bara och tittar på. Jag tittar upp och ser att dem är borta och annat att dem letar efter något eller så orkar dem inte vara här. Efter en stund så har Jace slutat skrika men alla hans runor är borta. Jag ser någon i ögonvrån och vänder mig snabbt. Pappa går långsamt och Alec och Izzy går efter. Jag ser att pappa tittar på mig med en sorgsen blick och Jace strå bara och tittar på mig.
"Det var inte meningen, säger jag
"Vi vet men du skulle inte ha gjort det, säger pappa
"Men han skulle dö, säger jag
"Du Nora, jag klarar mig, säger Jace
"Nej, du får vara ett monster som mig, säger jag
"Du är inte ett monster, du har ändrar hela mitt liv, säger Jace
"Aa, till en mardröm, säger jag och springer iväg. Jag känner hur tårarna börjar rinna och jag måste bort från den är världen.
*Jace's perspektiv*
Jag ser hur Nora springer iväg och jag vill inte att hon ska. Jag står bara kvar som att jag vet att hon kommer tillbaka. Jag tittar på mina armar igen bara för att se om det är sant att alla runorna är borta och det är dem.
"Jace dina runor är borta, säger Alec
"Jag vet, jag är inte direkt blind, säger jag surt
"Okej du måste inte vara så arg, säger Alec
"Men Nora är borta och jag är vampyr, säger jag
"Så du vill inte vara vampyr? Frågar Izzy
"Nej, inte det jag drömde om direkt, men jag ska stå ut med det här för Nora, säger jag
"Du har direkt inget val, säger Nora's pappa
"Och du var tvungen att skälla på Nora så att hon är försvunnen, säger jag. Han säger inget han visar bara med handen att vi ska gå och jag antar till institutet. Vi får länge och jag vill bara springa iväg och hitta Nora. Jag rotar i fickan och hittar min mobil men när jag tittar på den är den helt sönder. Jag frågar Alec om telefon och jag får hans mobil. Jag slår in Nora's nummer och ringer henne. Hon svarar inte så jag skickar mess. Hon svarar inte, men antagligen för hon tror att det är Alec eller för att hennes mobil oxå är sönder.

Vi är tillbaka vid institutet och jag vill bara gå upp till mitt rum och vill inte göra något, bara smälta allt som har hänt. Jag går in i mitt rum och det första jag känner är lukten av blod. Jag öppnar garderoben direkt och dricker upp två påsar. Jag vet inte vad jag ska göra just nu behöver jag verkligen Nora, men hon är inte här. Men hon måste komma tillbaks som att alla hennes saker och kläder är här. Jag tittar mig själv i spegeln och ser inte ut som mig själv.
*Nora's perspektiv*

Just vet jag faktiskt inte vart jag är, men någonstans i skogen. Jag vet inte hur jag ska komma hem men just nu vill jag inte. Eller jag vill hem men jag kan inte. Jag forsätter gå och jag vet inte vart jag ska, men någon gång kommer jag väll fram till något.
*Jace's perspektiv*
Tre månader senare

Nora har fortfarande inte kommit hem.