Kapitel 22

56 2 0
                                    

*Nora's perspektiv*

Blodet rinner vid min mun och det känns bra tills jag kommer på att det är Jace. Jag slutar och blir helt fryst, jag bara står och tittar och inser vad jag har gjort. Jag har förstört hela saken jag tar fram Jace's stele och gör en läkaruna. Tårarna bara rinner och jag vet inte vad jag kan göra mer. Jag ser att såret börjar läka och jag går och hämtar vatten. När jag är tillbaka ser jag att Jace sitter upp i fåtöljen och ser ganska hängig ut. Jag gråter fortfarande lite, jag ställer vattenflaskan på bordet vid fåtöljen och sätter mig i sängen längre bort.
"Jag är ledsen, säger jag snyftade. Jag torkar bort tårarna och försöker sluta gråta men det är svårt.
"Det gör inget jag fattar att du behöver blod när du är utsvulten, säger Jace
"Men jag ska inte bita dig, säger jag
"Det är lugnt, säger Jace och kommer fram till mig och pussar mig på pannan
"Men....
"Sluta nu det gör inget, säger Jace. Jag går till badrummet och stänger dörren. Jag tittar mig i spegeln och ser bara ett monster. Jag tar bort blodet runt munnen och tittar i spegeln igen. Jag står och stirrar ganska länge på mig själv men sen kommer jag på mig själv och går ut från badrummet. Jace sitter kvar i fåtöljen men såret på hans hals har läkt. Jag lägger tillbaks blodpåsen i garderoben i den lilla kylen. Jag tar fram en väska och börjar packa några kläder.
"Vad gör du? Frågar Jace
"Jag ska bo på ett hotell några dagar, säger jag
"Varför? Frågar Jace
"Jag bet dig precis, det har redan hänt en gång och det ska inte hända fler gånger, säger jag
"Men du måste inte, jag bryr mig inte, du är vampyr och ibland utsvulten och du kan inte kontrollera det lika bra, säger Jace
"Jag ska kunna, säger jag gråtandes. Jace ställer sig upp och kramar mig men jag sliter mig ifrån hans grepp.
"Men vad händer med brölloppet? Frågar Jace
"Det kanske kan bli ett men jag är inte säker, säger jag. Jag ser att Jace blir lite ledsen men han börjar inte gråta. Jag vänder mig och ger han en kyss och sen tar jag min väska och går. Jag vill entligen inte det här men jag måste jag kan ju inte bara gå och bita Jace sådär. Jag tar upp min telefon och ringer taxi och den kommer om fem minuter. Jag sätter mig i en korridor och väntar på taxin. Den kommer om fem minuter och jag går ut och sätter mig i taxin och den börjar åka mot hotellet.
Taxin han stannat framför hotellet och jag tar min väska och går in. Jag får nyckeln till rummet jag ska ha och jag tar hissen och börjar åka upp. Det var en spegelhiss och det ända jag ser är mig själv. Jag tittar ner i golvet hela tiden för att jag inte vill se mig själv. Jag vet redan att jag är ett monster och vill inte forsätta titta på det. Jag går längst en korridor och sen kommer jag fram till rummet jag ska ha och låser upp och kliver in. Rummet är stort med en dubbelsäng och utsikten är över ett hav. Jag sätter mig på sängen och tittar ut genom fönstrena och det ända jag ser är hav. Jag tar upp min telefon och försöker hitta en restaurang nära men det ända jag känner för att gå till är Subway. För att komma dit måste man gå igenom en skog för att komma till andra sidan stan. Jag sätter på mig min jacka och går ut. Jag går mot en skog som låg kanske nära och dessutom har jag gepess på mobilen så att jag vet vart jag ska gå. Jag går länge i skogen och ser en lite koja längre bort. Jag går närmre och tittar in. Personen som ligger där känner jag igen. Personen ligger och sover och tillsist vet jag vem det är. Det är.....

The MortalsTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang