Påverkad ~ foscar

Kapitel 8

Jag inser nu att Oscar hade rätt hela tiden. Utan att själv upptäckt det och utan att själv exakt kunna säga när det hände så föll jag handlöst någonstans på vägen. Jag föll för honom utan att knappt veta mer än hans namn. Och utan att min religion ens accepterar det.

Mina föräldrar vet såklart ingenting. Det enda de vet är att jag plötsligt är borta mer än förut. Stannar ute längre på kvällarna och åker hemifrån tidigare på morgonen. Vi har börjat bråka en hel del, de påstår att jag förändrats. Men jag ignorerar det, klart jag har förändrats. Jag är ju kär.

Mina vänner vet och alla avskyr honom. Några av dem enbart för att de själva är religösa och emot homosexualitet. De allra flesta anser bara att han är en dålig kille, dålig för mig. Men dem lyssnar jag inte på. Den enda som faktiskt accepterar honom är Omar, och det beror enbart på att han själv är homosexuell och tycker att Oscar är snygg.

Kanske borde jag lyssna, kanske är det en varningsklocka. Men jag vill inte lyssna, jag vill att han ska vara bra för mig, jag vill kunna vara den som förändrar honom.

Jag styr mina steg mot honom och lämnar den trygga gruppen av vänner för att istället möta honom där han går mig till mötes och med båda händerna om mina höfter kysser mig.

Men han gör mig så osäker, han är så svår. Medan han är första stora kärleken för mig så verkar jag mer vara bra sällskap vid sidan av drogerna.