Påverkad ~ foscar

Kapitel 14

"Oscar?" Ropar jag in i lägenheten men får inget svar vilket får mig att suckandes hänga av mig ytterkläderna och röra mig in mot vardagsrummet där jag hittar honom på soffan.

Han sover inte men har troligtvis rökt på såpass mycket att han befinner sig djupt inne i drogernas värld och inte ens uppfattar att jag är här.

"Fan vad mycket enklare det skulle vara att hata dig" mumlar jag fram och tar den tomma flaskan ur hans hand varpå han inte rör en muskel. Mumlar bara något osammanhängande och jag suckar djupt.

"Fattar du inte att jag blir orolig din idiot?" Yttrar jag trött trots att jag är medveten om att han inte ens vet att jag sitter bredvid honom just nu.

Efter ett tag märker jag hur han somnar och jag suckar djupt samtidigt som jag lugnt placerar en filt över hans slitna kropp och ignorerar att han smakar både alkohol och droger, kysser honom ändå ömt och stryker honom lugnt över kinden.

"Du, jag älskar dig så du måste fan ta dig ur det här. För jag förlorar inte dig till drogerna. Hör du det?" Yttrar jag med en sorgsen röst och betraktar hans lugna, avslappnade ansiktsuttryck.

Försiktigt kryper jag ner bredvid honom i soffan och kryper ihop tätt intill hans kropp med ansiktet mot hans halsgrop. Tårarna börjar sakta att rinna längs mina kinder och jag gråter tyst med varenda liten del av min kropp tätt tryckt mot hans.

"Hur fan hamnade vi här?" Viskar jag fram innan jag sluter ögonen hårt och försöker somna för att imorgon vakna upp i samma helvete.