Påverkad ~ foscar

Kapitel 19

Jag sitter med huvudet nersjunket och knutna händer och lyssnar till prästens predikan längs framme i kyrkan. Djupt försjunken i mig själv och mina böner rycker jag skrämt till då någon sätter sig bredvid mig och när jag lyfter blicken och får syn på Oscar så tror jag nästan att jag ser i syne.

Han blickar förvirrat över på mig och knyter händerna så som jag har dem och mitt hjärta smälter över synen av hur han febrilt försöker att härma mina rörelser för att passa in.

"Oscar" viskar jag fram och han tittar över på mig med ett lugnt frågande ansiktsuttryck. "Vad gör du?" Viskar jag förvirrat fram för att störa någon av de andra och han ler svagt.

"Jag lär mig" viskar han fram och jag fortsätter förvirrat att betrakta honom. "Jag lär mig att bli bättre" fortsätter han sedan och mitt hjärta smälter.

När han böjer ner huvudet och sluter ögonen  så ler jag svagt innan jag placerar mina händer runt hans och kramar lätt om dem vilket får honom att blicka upp på mig och le.

Försiktigt hoppar jag lite närmare och placerar min psalmbok i våra knän innan jag låter huvudet falla ner mot hans axel och känner lyckan inom mig.

Han försöker. Han försöker för mig.