Påverkad ~ foscar

Kapitel 21

Oscar är inte hemma när jag kliver in i lägenheten som numera har blivit som hemma för mig. Detta är aningen ovanligt då han sällan spenderar tid på andra ställen än kyrkogården, här och numera kyrkan de få gånger han följt med mig.

I väntan på att han ska komma hem från vart han nu befinner sig börjar jag planlöst att vandra runt i lägenheten och djupt försjunken i tankar börjar jag städa upp lite av den oreda han alltid stökar till med.

Lågt nynnandes plockar jag undan smutsig disk, dammar av möbler och kollar i skåpen efter någon form av städ material.

När jag öppnar ett av hörnskåpen möts jag inte av det väntade. Istället för att finna glas, tallrikar eller muggar som jag förväntat mig så finner jag säkert upp till tjugo tomma flaskor och obehaget växer inombords. Jag skruvar av korken på den ena flaskan med skakiga fingrar och luktar försiktigt. Den doftar fortfarande alkohol, alltså har de inte stått här speciellt länge och jag förstår vad det innebär trots att jag inte vill.

Med helt andra avsikter än att städa börjar jag rota runt i skåp, lådor och olika gömmen och finner det väntade. Fler tomma flaskor, påsar med piller och i soptunnan ligger flera påsar av gräs och jag känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken.

Han har ljugit för mig, inte konstigt att han har kunnat hålla sig clean och nykter i min närhet när han spenderat all annan tid med att häva i sig alkohol och droger.

Med bröstet fyllt av smärta, sorg och oro skyndar jag in på toaletten där jag lutar mig mot handfatet och försöker att lugna ner mig själv men förgäves. Tårarna rinner likt ett vattenfall längs med kinderna och jag snyftar högt och svär om vartannat.

Med skakiga händer öppnar jag badrumsskåpet för att finna ett flertal olika pillerburkar och jag inser att jag hittat hans gömma.

I flera minuter står jag bara och betraktar de olika burkarna innan jag med en darrig hand tömmer en hel burk i min hand och inspekterar de vita pillren.

Orkar jag mer?