Påverkad ~ foscar

Kapitel 16

Vi sitter bredvid varandra på muren i tystnad. Jag betraktar hur han sväljer två tabletter trots att jag bett honom att låta bli. Jag är för trött, arg och sårad för att bry mig så med trötta rörelser sträcker jag mig efter ciggen han håller i ena handen och för den mot mina läppar. Jag tar ett djupt bloss och har gjort det så många gånger nu att jag klarar det utan att hosta.

"Du är sexig när du röker" yttrar han och jag möter hans blick men orkar inte svara. För han borde inte uppmuntra mig till det här. Om han verkligen älskade mig, vilket jag vet att han inte gör. Inte som jag älskar honom. Då hade han värnat om min hälsa.

"Varför sitter du alltid här? Liksom långt innan vi träffades så satt du på den här muren" frågar jag istället för att leda in samtalet på något annat och han ser på mig med en något dimmig blick och jag inser att han redan är påväg ifrån mig. Men han harklar sig svagt och nickar in mot kyrkogården som muren omringar.

"Hälsar på min familj" yttrar han sedan och mitt hjärta brister då jag följer hans blick som vilar på en av gravstenarna. "Oscar" yttrar jag sorgset och tar hans hand vilket han knappt lägger märke till. Istället tar han tillbaka ciggen som jag håller mellan fingrarna och drar ett djupt bloss.

Istället för att fortsätta samtalet så skruvar han av korken på vodka flaskan och sträcker fram flaskan mot mig varpå jag skakar på huvudet och han rycker lite på axlarna innan han tar några klunkar av alkoholen.

När han skruvar tillbaka korken med skakiga fingrar så fnissar han flummigt till utan anledning och jag inser att jag ännu en gång har förlorat honom till drogerna och alkoholen.