Mitt liv, bara mitt!

Bråk?

~Aline's perspektiv~

Jag gick och satte mig inne på toaletten. Jag satte mig på toan och grät. Jag bara grät. Jag hade inga tankar och kände ingen ting. Jag skulle kunna bli brutal mördad utan att ens känna det.

~Ogge's perspektiv~

Jag hörde hur det smällde i toadörren. Jag förstod att Felix har gjort något. Jag gick med arga steg emot honom. "Vad har du nu gjort?" Frågade jag surt. "Du ska inte bry dig!" Väste han och jag gick mot toan. Jag knakade försiktigt. "Det är Ogge" säger jag. Jag hör att hon slutar gråta och försöker säga med normal röst "kom in". Jag går in och låser dörren, sätter mig på huk framför henne. Hon sitter på toan och tittar ner. Jag tar tag i hennes händer och hon tittar på mig. Hennes ögon är så vackra. De lyser som safirer. "Vad gjorde han?" Frågar jag. När hon har berättat så tog jag upp henne i famnen och bar henne till sängen. "Felix! Se vad du har ställt till med!" Skriker jag och Omar kommer. "Vad har hänt?" Frågar han. När jag har berättat för både han och Oscar som också ville höra såg jag hur båda kokade över av ilska. Både Omar och Oscar gick med raka steg mot Felix. Efter 10 min så kommer Felix in. Aline hoppar upp i min famn i fosterställning och håller för ansiktet. "Eh, förlåt" säger Felix och kliar sig i nacken. "Tror..." Mer han jag inte säga innan Aline höll för min mun. "Jag pratar" viskade hon i mitt öra. Jag nickar bara. "Felix...du...är...förlåten.... NOT! Du ska ge fan i mig i fortsättningen. Du slutar upp med dina jävla retningar mot mig! Jag hatar dig, Felix din jävla hora! Skriker hon

Wow! Jag visste inte vad hon kunde! "Förlåt" säger Felix och går. "Jag finns här för dig" säger jag.

==============

Jag är ledsen för kort kapitel men det är sommar 2016 och då har jag fullt upp. Hoppas ni gillade kapitlet iallafall!

Xoxo