Mitt liv, bara mitt!

illa ute

~Ogge's perspektiv~

"Råka?!" Skriker Cameron och smäller till mig på käften. Han går där ifrån. Och in i Aline's rum.

~Aline's perspektiv~

Cameron kommer emot mig. Skolans värsting. "Hej" säger han. "Hej" svarar jag. "Hur gick det?" Frågar han. Man hör på hans röst att han e orolig. "Bra, tror jag" svarar jag. "Bra" säger han och går. Jahopp. Han går och jag blir själv igen. Varför rymmer jag bara inte? Varför gör jag så att allt inte blir roligt bara? Jo, för att jag mår dåligt. Jag har inga riktiga vänner. Mitt liv är hemskt. Jag vill bara bort! Jag vill bara dö! Hoppa framför ett tåg eller något men Michi lärde mig att inte göra det. Hon hjälpte mig igenom vissa saker. Men hon dog. Hon blev påkörd av en lastbil. Hon såg den inte. Hon gick mitt i natten över en väg. Hon blev på körd men vaknade aldrig. Jag mådde dåligt så länge. Hon och jag hade känt varande ända sedan dagis. Vi gjorde allt tillsammans. Jag och hon gjorde massa saker med varandra ända fram till den dagen hon dog.

Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. Jag vill visa mig stark men det går inte. Tårarna forsar ner som överfyllda tårar längst mina kinder.

Plötsligt känner jag en varm famn som jag sitter i. När jag tittar upp ser jag Jake.
"Det är Michi va?" Frågar han medlidande. Jag nickar som svar. Han kramar om mig. Han är den ända som vet något. Han och jag gick med Michi...

(Nu kommer händelsen)

"Jag ska bara slänga ett papper i soporna där borta!" Ropar Michi till mig och Jake som sitter med varandra på en bänk. "Gör det!" Ropar jag och Jake tillbaka i kör. Vi tittar på varandra länge, länge, länge... Ända tills vi hör ett skrik. Jag kollar mot vägen och där ligger Michi. Jag flyger upp från Jakes famn och fram till Michi. "Michi!" Skriker jag. Jag och Jake hjälps åt att bära henne till bänken vi satt på tidigare. "Michi! Säg något!" Skriker jag men får inget svar. "Jake! Ring ambulansen!" Skriker jag och han ringer. 10 minuter senare är ambulansen här. "Vem är mest anhörig?" Frågar en sjuksköterska. "Hon" säger Jake och tittar på mig. "Jag kan inte åka ensam" säger jag. "Jag kommer till er" säger Jake och kramar om mig. "lova!" Säger jag. "Lovar" säger han och kysser mig. Jag hoppar in i ambulansen.

~framme på sjukhuset~

De tar in Michi i ett rum och jag får sitta i ett vanligt tråkigt väntrum. Efter 10 minuter kommer Jake. Jag flyger upp och kramar om honom. "Hur går det?" Frågar han. "De har tagit in henne i ett rum" säger jag. Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. "Jag finns här för dig" viskar Jake i mitt öra. "Tack" viskar jag tillbaka.

Efter 2 timmar är vi än kvar. En sjuksköterska kommer ut ur rummet och fram till oss. "Är det ni som är Jake och Aline?" Frågar hon. "Ja" svarar Jake. "Ni kan åka hem och sova och komma tillbaka till 9 i morgonbitti" säger hon. "Okej" svarar Jake och drar upp mig. Vi går hand i hand ut ur sjukhuset. Vi går fram till hans moppe. Han hjälper mig på med hjälmen. Han hoppar på och jag bakom. Jag tar ett hårt grepp runt hans midja.
"Jake?"
"Ja?"
"Får jag sova hos dig inatt?"
"Ja, så klart!" Svarar han.

Han gasar och vi är hos han på 20 minuter. Han hoppar av och hjälper mig av med hjälmen. Vi går tillsammans in i hans hus. Jag tar av mig mina skor och jacka och sätter mig i köket på en stol med huvudet i händerna. Jake kommer in och kramar om mig. Jag är så trygg med han hos mig. "Vill du ha glass?" Frågar han mig. Jag nickar till svar. Han är så snäll. Min Jake, MIN JAKE, bara MIN. Han ställer fram en skål med glass i till mig. Han har lagt på strössel och Cola sås, han känner mig väl, det märks. Jag äter upp glassen och tackar. Jag ställer skålen i diskkon och börjar diska den. Plötsligt känner jag en arm runt min midja och ett huvud mot min rygg. Jag blir stel för ett ögonblick. "Slappna av" säger Jake. Jag slappnar av och han börjar gunga i takt med musik som han har satt på. Jag släpper disken och vänder mig om. Han har händerna på min rygg och jag händerna runt hans nacke. Våra huvud är lutade mot varandras. Hans mjuka choklad bruna ögon tittar in i mina glansiga blåa ögon. Vi gungar i takt med musiken när jag känner hur det hugger till i hjärtat. Jag faller ihop på golvet. Allt blir svart.

Jag vaknar upp i Jakes säng. "Jake?" Viskar jag. "Aline!" Ropar han och kysser mig på kinden. "Hur mycket är klockan?" Frågar jag. "01:13" svarar han eftersom att ha kollat på mobilen. "Jag kan sova på golvet" säger jag till han och sätter mig upp för att gå. "Nähä du!" Säger han och puttar ner mig igen. Han sätter sig på min mage. "Jake" säger jag och han går av. Han lägger sig bredvid mig och drar upp täcket.

~nästa morgon~
~Aline's perspektiv~

Jag vaknar och märker att Jake inte är i sängen. Jag går ner i köket och där sitter Jake med mobilen i handen. Han märker inte mig så jag ställer mig bakom honom och sätter händerna på hans axlar. Han hoppar till men tittar inte på mig. Istället går jag och sätter mig på stolen framför honom. Han märker mig fortfarande inte. Då tar jag och häller upp ett glas mjölk men istället för att dricka så spiller jag ut mjölken så att det rinner ner på honom. "ALINE!" Skriker han och går in i hans rum. Jag smyger efter och knackar. "Kom in!" Ropar han. När jag kommer in är ingen där. Jag sätter mig på sängkanten och känner hur någon tar tag i min fot. Jag skriker till och Jake kommer fram under sängen.
När vi har gjort oss klara så går vi till hans moppe. Han hjälper mig på med hjälmen och vi åker till sjukhuset.

~framme på sjukhuset~

Vi får vänta i ett väntrum i 1 timme när jag plötsligt ser en läkare komma ut där inne från. Det är hon från igår. "Ni kan säga hejdå nu" säger hon.

Vad menar hon?
Är Michi död?
Eller ligger hon bara i koma?

Vi går in och där ligger Michi. Min Michi. Min bästa vän. Min hjälte. Som kanske kommer dö. Jag går fram till henne. "Michi, jag kommer alltid älska dig. Jag kommer aldrig glömma dina fina ord. Dina andetag, allt. Jag kommer alltid komma ihåg VÅRA minnen tillsammans och den gången jag ramlade av hästen och du hjälpte mig. Tack för att du finns!" Säger jag tills jag börjar gråta. Jake kramar om mig. En maskin börjar låta och jag och Jake hämtar en läkare och vi får sitta i väntrummet och vänta. Som vanligt. Efter ca 2 timmar (kl 11) kommer en läkare ut från Michi's rum. "Hon har gjort sitt här på jorden nu" säger han och jag börjar gråta. Jag ställer mig upp och springer iväg. Min bästis är död min allra bästa vän...

Sorry för dålig uppdatering men här kommer den. Totalt 1517 ord i kapitlet. Om ni har frågor till någon av personerna i berättelsen (tillexempel Aline) så kan ni kommentera frågor här så svarar de till er i nästa kapitel.

XOXO💕