Vi befann oss nu i Padua i ett mysigt hotellrum. Regnet öste ner utanför så Oscar och jag bestämde oss för en dag med bara film. Disney filmer för att vara exakt.
Vattnet från mitt hår droppade fortfarande ner i ansiktet efter att jag och oscar hade tagit oss ut i regnet för att köpa godis. Irriterat strök jag bort ännu en vattendroppe som rann ner för min panna. Oscar skrattade smått över mina irriterade försök till att torka bort vattendroppe efter vattendroppe, vilket jag hade ägnat de senaste minuterna till.
Jag låg för tillfället i Oscars famn i våran hotellsäng så han hade bra uppsyn över vad jag höll på med och tyckte väl som vanligt att det var kul när jag var irriterad.
"Sluta skratta" sa jag surt och drog för säkert tjugonde gången denna minut bort ännu en vattendroppe. Jag vände huvudet mot honom så jag fick blicken på hans ansikte.
Hans hår hängde ner över pannan och droppade även det. Extremt gullig var han alltså.
"Sötis" yttrade han och drog bort min lugg med sin ena hand. Strax efter vände jag blicken mot teven som satt mitt emot sängen.
"Du, förlåt för det häromdan" sa jag efter en stunds tystnad och koncentrerande på filmen som spelades framför oss.
"För vadå?" frågade han.
"För att jag bröt ihop och berättade inte varför eller något"
Han tog tag om min hand.
"Det behöver du inte säga förlåt för, alla mår inte alltid bra" sa han med en mjuk röst vilket fick mig att le. Han är så fin.
"Jag har inte riktigt varit ärlig mot dig" började jag samtidigt som jag satte mig upp. Din blick förvandlades från lugn till lite orolig.
"Ehm, asså jag tycker verkligen om dig så jag känner att du kanske borde få veta" fortsatte jag. Kände hur tårarna tryckte på bara av att tänka på det.
"Anledningen till varför jag inte vill tillbaka till gävle är för att alla där hatar mig. Och jag blev kär i han som hatade mig mest av alla" berättade jag med en ostadig röst. Oscar tittade lugnande på mig och la sin hand över min när han såg att jag var nära på att börja gråta.
"En dag var han jättesnäll mot mig och bjöd även med mig på en fest. Vi låg och jag berättade allt jag kände för honom för jag var så jävla idiotisk och trodde att han hade förändrats på en dag. Sen berättade han det för alla, hela skolan fick veta, hela staden visste. För han var någon alla såg upp till, alla visste vem han var och tyckte om honom" sa jag samtidigt som tårarna forsade ner för kinderna.
"Och jag har aldrig velat dö så mycket. Jag har mått skit i flera år, men just då ville jag verkligen dö Oscar" avslutade jag hulkande. Han drog in mig i sin famn. Höll hårt i mig samtidigt som han drog sin hand lugnande över min rygg.
"Humoristiskt nog så heter han också oscar" sa jag med ett humorlöst skratt.
Han släppte greppet om mig och vinklade mitt huvud upp mot sitt eget.
"Jag förstår inte hur någon kan göra något sådant mot dig? Du flyttar in hos mig för aldrig att du ska tillbaka till den där staden" yttrade han vilket fick mig att le svagt mellan tårarna. Han drog sedan återigen in mig i en kram.
"Jag kommer aldrig skada dig" sa han sedan efter ett tag.
"Jag tycker verkligen om dig" mumlade jag med ansiktet tryckt mot hans bröst.
"Jag tycker om dig med Felix"
***
Detta tog extremt lång tid att skriva och blev inte alls bra eftersom min dator håller på gå sönder :))))
Men kommenteraaaa
