Rom. Äntligen var vi i staden som jag så länge hade velat besöka.
Det första jag gjorde när vi hade lämnat våra väskor i hotellrummet var att dra med Oscar ut på gatorna för att få se allt möjligt som befann sig bakom varje hörn.
Oscar skrattade bara år hur exalterad jag var över att få se vad som fanns ännu lite längre bort.
Fast samtidigt blev han otroligt less av att bara gå runt och bad flera gånger om att vi skulle gå tillbaka till hotellet, men hade sedan bara suckat då jag svarade "bara fem minuter till" då han visste att de där fem minuterna kunde vara en timma, om inte längre.
"Snälla Felix kan vi gå tillbaka nu?" frågade Oscar uttråkat vilket jag tillslut gick med på.
Direkt vi anlände till hotellrummet så slängde vi båda av oss kläderna och la oss i sängen, utmattade efter dagens bilresa.
"Du Felix?" yttrade Oscar efter ett tag samtidigt som han lekte lite med mitt hår. Jag mumlade lite som svar till att han kunde fortsätta.
"Ehm, han Oscar som du berättade om, vad heter han i efternamn?" frågade han lite försiktigt, säkert rädd över hur jag skulle reagera.
"Varför undrar du?" frågade jag bara.
"Jag insåg just att jag känner en Oscar från Gävle" sa han med svag röst.
"Molander" sa jag enkelt. Direkt slutade han upp i sina rörelser.
"Det är samma Oscar som du känner va?" frågade jag honom och vände huvudet mot hans. Han nickade bara som svar.
"Jag trodde inte han var så" fick han ur sig, nästan lite chockad.
"Kan vi prata om något annat istället?" frågade jag, tyckte det var jobbigt att bara prata om honom.
Han log mot mig samtidigt som han nickade och gav mig sedan en kyss på pannan.
***
tråkigt kapitel åså
Å ber om ursäkt om min svenska inte är så bra, har ganska svårt med vissa ord åsådär då ja e norrlänning och har växt upp i en familj där flera pratar pitemål hahaha
Men jag försöker iallafall ((:
