Sex månader gick och under denna tid hade jag lyckats spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna ta mig från staden. Jag skulle nämligen flytta till en liten lägenhet i Stockholm. Inte helt själv däremot, utan med en kille jag faktiskt aldrig tidigare träffat. Omar heter han.
Egentligen var jag själv halvt emot det då det tidigare inte gick så bra då jag tillbringade tid med en okänd person, men av någon anledning så satt jag nu ändå på tåget ner till Stockholm för att bli uppmött av Omar.
Däremot var jag lite rädd, jag visste att Oscar bodde i Stockholm, dit jag nu ska flytta. Självklart är staden stor och chansen att jag skulle träffa honom helt plötsligt är väl egentligen inte jättestor, men jag känner ändå ett litet obehag över det.
Jag har egentligen kommit över honom, i stort skett. Knappt en natt på senaste tiden har jag ägnat till att gråta över honom, över det vi hade. Jag har inte saknat honom dygnet runt. Men helt ärligt så har jag nog inte kommit över honom helt. Skulle jag se honom igen, träffa honom, så är jag rädd att jag skulle falla tillbaka.
***
Tråkigt kapitel i know men ja
Och foscar gillade min bild på ig i tisdags :))
