Oscars sms fortsatte att rulla in flera dagar efter han hade varit här. Och jag läste dem, varenda ett. Det senaste jag hade fått var "kom till lekparken vid eran lägenhet klockan 12". Jag skrattade bara åt det. Trodde han verkligen jag skulle komma?
Klockan passerade tolv utan att jag ens hade en tanke på att gå dit. Istället somnade jag eftersom jag kvällen tidigare hade lagt mig sent och vaknat tidigt.
Jag vaknade plötsligt av Omars arga röst från hallen. Yrvaket satte jag mig upp i sängen för att kolla vad klockan var på mobilen. Det visade sig att jag endast hade sovit en halvtimma så klockan var bara 12:45.
"Du är inte välkommen hit" hörde jag Omar yttra högt med en arg ton från hallen.
"Jag bryr mig inte, hämta Felix eller så gör jag det själv" svarade en annan röst. Jag kopplade den direkt till Oscar och var snabb med att ställa mig upp ur sängen för att dra på mig första bästa kläderna.
Jag nästan smög fram mot hallen samtidigt som jag lyssnade på vad de sa. Båda var arga, det hördes på långa vägar.
"Men låt mig prata med honom för i helvete" utbrast Oscar argt när Omar fortsatte säga emot honom.
"Du ska inte prata med honom, fattar du inte-" längre kom inte Omar innan jag steg in i hallen.
"Det är lugnt Omar, du kan gå" avbröt jag honom med. Han vände sig om och tittade på mig med en blick som frågade om jag var säker. Jag nickade svagt vilket fick honom att med osäkra steg lämna hallen.
Så fort Omar inte syntes till längre tog Oscar ett hårt grepp om min handled och drog med mig ut genom ytterdörren.
"Vad gör du?" frågade jag försiktigt när han drog ner mig för trapporna.
"Tyst" yttrade han hårt.
Men när han drog med mig ut på gatan och mot en helt öde gränd började jag streta emot. Förstod att det inte kunde leda till något bra.
Det fick honom däremot bara att bli allt mer hårdhänt. Han tryckte mig hårt mot väggen och jag såg hans ilskna ansikte precis framför mitt.
"Varför kom du aldrig?" frågade han med en arg och hård röst. Direkt fattade jag att han syftade på hans tidigare meddelande.
Jag svarade inte utan fortsatte endast att titta på honom.
"Svara då!" utbrast han när jag inte svarade. Sedan mötte hans hand min kind i ett hårt slag vilket fick mig att chockat titta mot honom.
"Man gör det jag säger, okej?" sa han med fortfarande samma hårda och arga röst.
Även denna gången svarade jag inte och hans hand mötte min kind ännu en gång.
"Okej?" yttrade han högt vilket fick mig att nicka.
Direkt efter tryckte han ner mig i ett hörn vilket gjorde att ett högt stön av smärta lämnade mina läppar då en ilande smärta spred sig från svanskotan och upp i ryggen.
Oscar brydde sig inte alls om det utan var mitt uppe i att försöka få upp mina byxor.
När jag insåg vad det var han höll på med satte jag genast mina händer mot hans bröst i försök om att trycka bort honom, vilket misslyckades.
"Oscar sluta" fick jag ur mig i panik och började sparka med benen trots att det knappt gav resultat då han satt grenslad över dem.
"Med idiot, sluta" yttrade han hårt vilket inte alls fick mig att sluta. Jag slog med mina armar mot honom vilket tillslut fick han att irriterat ta tag i dem och hålla dem i ett hårt grepp.
"Du är stilla och tyst, fattar du?" fick han hårt ur sig med hans arga blick fäst i min rädda. Jag nickade bara, visste att det skulle bli värre om jag inte gjorde det.
Men när han drog ner mina byxor till vaderna började mina tårar rinna.
"Snälla sluta" viskade jag fram.
"Sluta böla jävla tönt" muttrade han.
Och jag kunde inte göra mer än det. Jag var liten och svag medan han är stor och stark. Jag har ingen chans mot honom. Så jag kunde inte göra något annat än bara låta det hända.
***
Värst vad Oscar blev arg då
Seriöst min medicin e så jävla vidrig vill inte ens ta den fyfan
