Jag öppnade dörren till det mysiga lilla fiket som jag tidigare hade jobbat på. Klockan som satt ovanför dörren plingade till och jag hörde steg från det lilla rummet bakom disken. Bara några sekunder senare öppnades dörren och Gudrun, fikets ägare, kom ut. Direkt hon såg mig spred sig ett leende på hennes läppar, även på mina, och hon sprang genast fram till mig och kramade om mig hårt.
Gudrun var den enda förutom Oscar som visste om mitt mående och tillstånd. Henne berättade jag allt för. Hon var som en mormor till mig.
Hon hade tidigare låtit mig jobba på fiket, trots att det innebar att alla ungdomar undvek platsen.
"Så du har kommit tillbaka nu?" frågade hon samtidigt som hon höll händerna på mina axlar och tittade på mig. Jag nickade.
Hon visste om att jag planerade att ta mig härifrån. Hon visste vad mina föräldrar tyckte om mig och vad de gjorde mot mig. Flera gånger hade hon även erbjudit mig att bo hos henne, vilket jag alla gånger hade tackat nej till. Inte för att jag inte vill bo hos henne utan för att jag inte vill att hon ska behöva ta hand om mig.
"Varför har du kommit tillbaka? Och vart har du varit?" frågade hon uppspelt. Jag skrattade lite samtidigt som jag satte mig vid ett av borden. Strax därefter satte hon sig mitt emot och väntade otåligt på att jag skulle berätta.
"Jag har faktiskt varit i Danmark, Tyskland och Italien" svarade jag henne och hon tittade chockat på mig.
"Hur tog du dig så långt?" frågade hon. Trots att mitt humör sjönk av att bara tänka på Oscar så visade jag inget.
"Jag åkte med en kille, han bjöd med mig på resan" svarade jag lätt, ville inte tänka på Oscar alls.
"Jasså?" Hur gammal var han då?" frågade hon skeptiskt. Inte konstigt att hon var skeptisk, jag hade åkt med en främmande människa som kunde göra vad som helst med mig.
"20" svarade jag bara enkelt. Hon nickade.
"Var han snygg då?" fortsatte hon fråga, lite retsamt denna gången. Generat nickade jag och flinet på hennes läppar växte sig större.
"Hände något mellan er då?
Hennes fråga fick mig att sitta tyst en stund innan jag bestämde mig för att svara.
"Jag är kär i honom"
En tår trillade ner för min kind, men jag var snabb på att torka bort den.
"Och han är inte kär i dig?" frågade hon försiktigt. Rädd för hur jag skulle ta hennes fråga.
"Jag vet inte, från början sa han att han var det och det verkade så, men sen hittade jag han med en annan kille" fick jag ur mig med en ostadig röst samtidigt som även fler tårar rann ner för mina kinder.
"Lilla gubben, kom här" yttrade hon och ställde sig bredvid mig samt sträckte ut armarna för att visa att hon ville ge mig en kram. Jag ställde mig upp och kramade om henne samtidigt som jag snyftade högt.
"Han sa att jag skulle få bo hos honom så nu har jag ingenstans att bo och jag har inga pengar heller" snyftade jag fram mellan tårarna.
"Men lilla Felix, klart du får bo hos mig. Och jobb finns det massa av här" sa hon lugnt samtidigt som hon drog min kropp närmare sin egen.
Jag har inget problem med att bo med henne, men tanken att få bo med Oscar slog mig. Förstå att få bo med honom, att varje dag få vakna upp bredvid honom. Att få tillbringa sin tid tillsammans med honom. Tanken fick mina tårar att rinna ännu mer.
Fan för dig Oscar.
***
Var tänkt att dehär skulle komma ut igår men de hände lite saker så de kommer nu istället ((:
Kommentera vad som tycks (:
