T V Å

313 11 4
                                    

•H A R R Y' S   P E R S P E K T I V•

Jag minns det så väl,  jag satt i min kusins soffa, vi spelade Fifa 15 som han hade fått i  födelsedagspresent. Jag var klädd i min blåblommiga skjorta och svarta  jeans. Håret låg i sina vanliga lockar. Det var kalas, min kusin fyllde  sju, hela vardagsrummet var fullt med släktingar som satt och pratade i  mun på varandra, åt tårta och skrattade. De mindre barnen sprang runt,  lekte och stojade. Jag och han som fyllde sju spelade en Fifa match, de  andra barnen, om man ens får kalla dom barn längre. Satt eller hängde på soffkanten och kollade otåligt på.

Jag minns att det plingat till i byxfickan på mig och jag räckt över kontrollen till  närmaste hand och rest mig ur soffan. Det var ett mail, redan då började  jag bli nervös, tänk om det handlade om filmen, jag gick ut ur rummet  och undan, in på toaletten för att vara mer exakt. Jag satt på  toalettens nedfällda lock och öppnade nervöst upp mail appen. Jag  kallsvettades, det var den första riktigt stora roll jag sökt. Jag tog  några djupa andetag, blundade och inbillade mig att om jag inte fått  rollen, skulle det inte gjort något, du får inte alltid roller du söker,  och motgångar ger medgångar. Men samtidigt tryckte ändå besvikelsen på.  Jag tryckte på det översta oöppnade mailet, det hade titeln Happily,  filmens kommande titel.

"Käraste Harry!

Vi vill här med meddela dig att huvudrollen i Happily är   din! Manuset skickas inom 2 - 3  dagar och vi hoppas du är lika glad  och  förväntansfull som vad vi är. Första träffen sker måndag, 12 maj.  och  första inspelningsdagen räknas vara den 22 juli.

Ha en underbar dag!

med vänliga hälsningar filmteamet"

Jag minns att jag skrek,  av ren lycka. Jag minns hur det strax efter knackade på toalett dörren,  hur mamma en aning oroligt frågade vad som förse gick. Jag låste upp  dörren och kramade hårt om henne, förvirrat la hon armarna runt mig och  kramade tillbaka.

"Jag fick rollen! Jag  fick rollen mamma!" sa jag glatt jag tvingade mig själv att inte börja  hoppa av ren lycka. Mammas alltid lika fina leende växte och hennes ögon  tindrade av stolthet. Hon kramade om mig igen, hon sa inget men allt  hon gjorde visade hur oerhört stolt hon var, och det var allt jag  begärde.

"jag har, och kommer  alltid vara så stolt över dig, oavsett" ler hon och jag nickar. Hela den  dagen log jag, stort, jag var fylld av glädje. Jag kunde inte tvinga  bort leendet oavsett hur mycket jag försökte. Jag sov knappt den natten,  jag låg och tänkte på allt, alla möjligheter filmen skulle bära med  sig, alla timmar av inspelning.


Men det var då, det var  för snart två månader sedan, idag är det den första maj, och jag packar  långsamt men noga min resväska, egentligen skulle jag kunna packa ner hela min garderob, men jag väljer noga ut det jag vill ha med. För om en vecka, vid 04.00 tiden sitter  jag på ett flyg, som snart ska ta mig till USA. Det är en rätt sjuk  tanke, Jag har aldrig varit hemifrån så länge.

Jag tror jag läst igenom  manuset 100 gånger. Men det är inte det färdiga manuset, det är bara en  kort förklaring och idé på hur filmteamet vill ha det. De har uteslutit  alla hemligheter och roligheter, och jag är mest exalterad av att få  läsa det fullständiga manuset än vad jag är på själva mötet.

Actor | h.sWhere stories live. Discover now