Actor | h.s

S E X

Stjärnhimlen var klar, varenda stjärna lyste extra starkt just i natt. Inte ett moln syntes till på den becksvarta himlen, det var en magisk natt, förtrollande på något vis. På Ett berg högt upp sitter Leon och Scyler, två bästa vänner och betraktar nattens stjärnhimmel. Den utkiksplatsen är hemlig, det är bara Scyler och Leon som vet om den, och de vill att det förblir så.

 "Tror du stjärnorna visar oss något om livet?" frågar Leon plötsligt och Scyler kollar mot Leon, stjärnorna speglar sig i hans ögon och Scyer ler smått åt de små glittrande prickarna.

"Helt klart" Svarar hon och ler större.

"Vadå för något?" Ställer han som följdfråga och Scyler tänker en stund, vänder tillbaka blicken till himlen och pekar.

"Kanske det gömmer sig en bild där uppe, en bild som kommer spegla dit liv" säger hon drömmande och Leon nickar.

"Tror du det är olika bilder för alla?" Leon älskar att höra Scyler berätta om vad hon tror, hon tror oftast på ett vackert sätt, poetiskt.

"Ja, alla har sin egen livsbild, allas liv ser olika ut" Konstaterar hon och Leon nickar igen.

"Det tror jag med" Säger han lågt och lägger sig ner på den hårda marken. Scyler är inte långt efter med att lägga sig tillrätta bredvid honom.

"Ser du Stora björn?" frågar Scyler och Leon höjer lätt på ögonbrynen i en förvirrad gest.

"Vad menar du?" frågar han och Scyler skrattar lågt.

"Juste förlåt, Karlavagnen" svarar hon och Leon nickar.

"Japp, rakt ovanför oss" säger han och pekar.

"Vi kommer på en egen stjärnbild!"Säger Scyler hastigt.

"Ser du någon?" frågar Leon efter en stund och som nu vänt huvudet mot Scyler, han beundrar varje andetag hon tar, varje litet hack hennes ögon gör när hon snabbt flyttar blicken över den oändliga himlen.

"Jag har hittat en, Den föreställer en fjäder, så som vi vill ha det" Säger hon och suckar glatt. "Den speglar vår vänskap Leon, dem kommer alltid finnas på våra livsbilder, ser du den?"

"Ja jag ser den, jag kommer alltid se den" ler han innan han sluter ögonen. Berättelsen bakom fjädern är lång, men vacker. Men den likt mycket annat i deras vänskap är hemlig, för alla utom Scyler och Leon.

"Leon..." mumlar Scyler, hennes ögon är också stängda nu.

"Scyler" svarar han och andas tungt.

"Sover du?" frågar hon, samma avslappnade röst.

"Snart Scyler, snart" mumlar han tillbaka och hon nickar.

"Jag med" mumlar hon tillbaka och kryper osmidigt närmare, lägger sitt huvud vid sidan av Leons.

"Godnatt Scyler"

"Godnatt Leon"

"Bryt! Super bra allihopa! 5 minuters paus!" Ropar regissören och jag sätter mig upp igen. Ljudnivån höjs snabbt och snart står tre kvinnor runt om mig med smink, hårprodukter och kläder, jag går i deras följer bort till stolen med Styles på ryggstödet.

"Riktigt bra spelat mr. Styles, jag är djupt imponerad av din talang" ler Zoey och jag ler tillbaka även om det känns som min mage firar nyår inom mig.

"tack så mycket Zoey, du är otroligt begåvad och en stor förebild. tackar djupt för att få chansen att jobba ihop med dig" svarar jag och hon fnissar där hon sitter i sin sminkstol.

"Är Harry lika poetisk som Leon?" frågar hon.

"Om inte mer" flinar jag och hon nickar.

"Är Zoey lika nyfiken som Scyler?"

"Om inte mer" skrattar hon och jag stämmer in i hennes skratt. Det är vackert, det tycker jag egentligen om de flesta skratt, men detta var finare. Det lät äkta och vackert, speciellt.

"Alla på sina platser! Vi börjar om 3!" Ropar regissören igen och jag suckar lätt. Det är inte lätt att vara skådis.