Actor | h.s

F E M

Två veckor går fort när man har kul, nästan för fort. Ibland funderar jag en extra gång på vad jag gjort under veckan, egentligen inte mycket mer än tränat in mitt manus. Jag kan en del utantill redan nu, men det är mycket som ska läras in. Jag undrar hur andra gör, hur dom lär sig sina repliker så fort, jag är bara nybörjare, amatör. Jag har inte fått in någon rutin. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag, mina resväskor är tomma på kläder, kläderna i sin tur ligger slängda över hela mitt rum. Mitt täcke ligger i en hög vid nedre delen av sängen och det är snart en timme kvar tills vi ska åka. Klockan är 09.30 och idag flyttar jag, igen. Denna gången till en lägenhet i närheten av inspelnings studion. Egentligen borde jag packa, men det ända jag gjort senaste timmarna är att ligga i min säng med datorn och mitt manus. Jag har inte ens haft orken att gå upp och borsta tänderna. Mitt hår borde tvättas, det borde egentligen hela jag, tvättas alltså. Det är många saker jag borde ha gjort, eller borde göra som jag inte kommer att göra.

Efter en lång tid av bara ligga i sängen gör jag ett försök att ta mig ur sängen, och jag lyckas. Men släpiga ben går jag till badrummet, där jag startar duschen. Snabbt sköljer jag av mig innan jag stänger av vattnet igen. Efter att ha fått på mig nya kläder, borstat tänderna och fixat håret är det bara packa väskorna som väntar.

Ljudet av dragkedjan på min resväska som går igen får mig att lättat pusta ut och luta ryggen mot sängen. Klockan har hunnit bli elva när jag är så gott som klar. Min telefon plingar till och ett sms lyser upp skärmen

"Möt mig vid entrén, bilen går om 10" Jag stänger ner telefonen igen och stoppar den i min bakficka på mina shorts innan jag greppar tag om mina resväskor och går ut genom dörren. Jag ler en kort stund mot mitt rum innan jag släcker taklampan och låter dörren gå igen bakom mig. Nere i Entrén står dom redan, allihopa. Utanför glasdörrarna är det fullt med fotografer och andra människor som vill åt, i första hand, Zoey. De skriker och pratar så högt att det hörs genom dörrarna som ett dovt mummel.

"Åh Harry! Va bra att du är här" ler min manager och jag ler tillbaka. "Dina väskor kommer komma i efterhand, för att vi ska slippa dra dom genom folkmassan som är utanför dörren" säger han och en man bredvid mig ber efter mina väskor som jag villigt räcker över.

"Okej" svarar jag, kort men enkelt.

"Du kommer att gå ut först, efter det kommer Zoey och ni hoppar in i bilen utanför, den kommer ta er till inspelningsstudion, vi möts där" säger han och jag nickar. Två stora män klädda i svart kommer upp på varsin sida av mig och puttar mig mot dörren.

"Ett tips är att dra ner solglasögonen och kolla ner i marken, då skyddar du dina ögon från blixtarna" ler Zoey och blinkar snabbt med vänstra ögat innan hon försvinner bakom de svartklädda männen. Jag gör som hon sa och puttade ner mina solglasögon från hjässan och ner för ögonen. De svartklädda männen öppnar dörrarna och jag möts av ett blixtrande hav av människor. Osmidigt och orutinerat tar jag mig igenom folkmassan och in i bilen, helt genomsvett. Strax efter hoppar Zoey in och bildörren stängs efter henne.

"Det är lika roligt varje gång" ler hon och jag nickar stelt. "du lär dig snart, man får in en rutin" skrattar hon och jag andas ut. Jag hoppas på det, för känner jag såhär varje gång kommer jag inte orka speciellt länge, men jag antar att man vänjer sig.