Stuck inbetween

6.

"Wilma? Vad gör du här?"

Det var Leons pappa Frank som öppnade dörren. Han såg inte glad ut men inte heller sur eller arg.

"Jag vill prata med Leon, är han hemma?" Frågade jag och jag antar att min röst lät väldigt nervös.

"Mm.. Vänta lite..." Sa han och och ropade på Leon.

Han kom fram till dörren i endast jeans och blöt hår. När han såg mig blev han han chockad.

"Wilma?"

"Jag är ledsen Leon, om det är något jag gjort eller sagt till dig. Snälla förlåt mig"

Han stod bara och kollade på mig. Jag är inte säker på om han är sur på mig eller inte.

"Jag saknar dig Leon!" Sa jag tillslut och kände hur mina kinder blötes  ner av mina tårar.

Hans stela min gick över till ett blygt leende och han gick fram och omfamnade mig.

"Jag saknar dig också" viskar han i mitt öra också.

Jag kände mig verkligen trygg i den här kramen och om jag fick välja så skulle jag aldrig lämna den.

***

Jag letade desperat efter kläder att ha till festen. Det var exakt 1 timme kvar och jag satt på golvet i mitt WIC och tänkte. Jag ville ju var extra fin till min första fest i Sverige.

Sen kom jag på. Jag kollade bland mina svarta klänningar och hittade den perfekta. Det var en svart klänning som gick lite över knäna, den var ganska V-ringade men den var sååå snygg.  (den på bilden)

Jag lockade mitt hår och lät det hänga ner över mina axlar. Sen sminkade jag mig med en normal bas och sotade ögon.

Jag gick ner till hallen och satte på mina klackskor och kort efter knackade det på dörren.

"Jävlar.." Sa Zac för sig själv när han steg in genom dörren.

Jag började rodna och tittade ner i marken. Jag var inte den som brukade vara blyg eller rodna men det var något med Zac som gjorde mig det.

"inte illa du själv, ska vi åka?" Sa jag och vi åkte iväg.

Själva festen hade nästan precis börjat när vi kom men jag såg redan folk som såg halvt fulla ut.

Vi gick in genom dörrarna och jag fick många blickar av killarna och jag kände mig smickrad. Fast jag hade alltid Zacs hand på min rygg och jag kände mig trygg med honom.

"Kom vi går och dansar" ropade jag för att överrösta ljudnivån och drog med honom till dansgolvet.

Vi dansade ett tag och jag kände att jag behövde något att dricka. Jag gick fram till baren och tog mig en mugg med något i men det brydde jag mig inte om. Jag svepte det ner och det brände i min hals.

"Hej snyggingahsv" sa en främmande kille som gick med vingliga ben mot mig.

"Heej" sa jag och drog mig snabbt därifrån.

Jag ville hitta Zac igen, men jag såg honom inte vid vardagsrummet så jag bestämde mig för att gå till hallen och kolla.

Det stod många människor mot väggarna och hånglade upp varandra och jag kollade på dom med en äcklad min. Men ingen Zac fanns här. Så jag drog mig ut till trädgården.

Jag började bli yr, jag vinglade till lite men var fortfarande inte så full. Så jag fick tag i en till mugg. Och en till. Och en till.

Jag stod nu mitt på dansgolvet och dansade som en galning. Jag hade ingen aning om vems händer som var på min midja men jag brydde mig inte. Jag hade kul!

"Wilma?" Hörde jag bakom mig.

"Zajc dä ä du juuu, kom o dansa mä mig" sa jag och vinglade fram mot honom.

Han drog ut mig från klungan som stod och dansade och jag uppfattade inte riktigt vart jag var.

"Kåm älsking så knullar vi" sa jag och försökte kyssa hans läppar.

"Wilma, du är stupfull. Du kommer bara att ångra dig" sa han.

"Nääää" sa jag och fnittrade. Mina fingrar smekte hans mun men han bara suckade.

"Kom, jag tror det är dags att gå hem" sa han men vi hann inte komma långt innan jag hörde en jobbig tjej röst bakom oss.

"Zac?"

"Zac!!" Sa hon och både vände oss om. Zac stod med mig i famnen och hon såg surt på oss.

Hon hade ett glas vatten i handen och kastar ut allt i mitt ansikte. Nu nyktrade jag till men förstod ingenting.

"Vem är den horan?" Sa hon och pekade på mig.

Nu blev jag sur. För det första så kastar hon vatten på mig och sen kallar hon mig hora. Jag var fortfarande lite full så jag gick fram och puttade till henne så hon ramlade bak.

"KALLA INTE MIG HORA, DIN HORA" skrev jag i hennes ansikte.

"Lugn wilma" sa zac och drog mig bakåt.

"Din äckliga killtjuv" tjöt hon och hoppade på min rygg och slog mig i huvudet.

"Vaddå killtjuv?" Skrev jag tillbaka och fick loss henne.

Zac hjälpte till att skilja på oss och när jag tittade upp hade alla ställt sig runt oss.

"Zac är min!! Han är min pojkvän!!" Sa hon och fnös.

"Vad snackar du om? Vi gjorde slut för 2,5 vecka sen" sa Zac med lugn röst. Jag tror inte han hade druckit så mycket så det var skönt att han kunde hantera detta lite bättre än jag.

"Neeeej!" Skrek den galna tjejen och sprang gråtandes iväg.

"Förlåt för dedär" sa jag.

"Äh det är jag som ska säga förlåt, kom så åker vi hem" sa han och sen åkte vi hem. Han skjutsade mig till min dörr och bar mig sen in i mitt rum och la mig i sängen.

"Snälla lämna mig inte" viskade jag när han reste sig för att gå.

"Wilma.. Din pappa då?" Sa han och log snett.

"Han jobbar, snälla stanna." Sa jag och han la sig Brevid mig. Sen la han sina starka armar runt min midja och så låg vi hela natten.

---
Detta kapitlet var lite längre, vad gillar ni mest? Korta elr lite längre?