Flickan Med De Magiska Fingrarna

"Äntligen" |kap. 25

Elle hade hittat sin mormor "äntligen" tänkte hon.

"Förlåt att jag inte hunnit träffa dig jag har varit i New York så länge och jag vill inte överge dig eller Trudy men jag lovar att jag kommer att stanna här ett tag nu, jag lovar dig."

"Lovar du?" Frågade Elle med valpögon.

"Ja jag lovar dig Elle." Viskade hon tyst i Elle's öra.

"Bra." Viskade Elle tillbaka.

"Förlåt för att jag var i New York så länge, jag ville bara glömma allting som hänt och Joseph's död. det var hemskt för mig och jag kunde bara inte vara med er även om jag älskar er så himla mycket. Och nej, jag försökte inte undvika er men jag antar att jag försökte liksom undvika mina problem med min sorg, förlåt mig." Viskade hon till Elle, med en ledsen ton.

"Så klart jag förlåter dig, jag menar du är ju här nu." Viskade Elle tillbaka.

De höll fortfarande om varandra. Såklart att Elle skulle förlåta henne, hon var ju trots allt hennes mormor. Och om det var någon hon behövde just nu så var det henne...

"Men vad gör du här på kyrkogården? Varför är du ensam?" Frågan fick Elle att stanna upp.

"Jack. Han har förstört allting, han har förstört min relation till min egen mamma." Ilskan blossade upp inom henne.

"Men vad har gjort?"

Elle ville egentligen prata om alltihop, men då hade de stått och pratat i flera timmar. Och skulle hon verkligen säga att hon sett på när Jack mördade någon? Inte en chans.

"Han tar Trudy ifrån mig och jag vet att han är min pappa men jag hatar honom." Sa Elle ilsket.

"Han skulle aldrig ta dig ifrån Trudy, det vet du." Säger hon allvarligt.

Elle mumlar till svars. Om hon hade sett allting skulle hon förstått, men det hade hon inte. Hon hade smitit iväg till New York för att skippa alla bekymmer. Tänk om alla hade gjort så, då hade ju ingenting fungerat.

"Förlåt, jag vill inte att du ska bli ledsen."

"Det gör inget.." Mumlade hon till svar.

"Vill du inte gå hem? Det börjar bli väldigt kallt.." Frågade Elsa (hennes mormor)(kommer inte ihåg om jag he sagt något annat namn, i så fall kommentera!:)).

Elle nickade, hon hade totalt glömt bort att de stod i vinterkylan. Vinden ven i de nakna träden. Snön var vit och glittrade, den kunde blända vem som helst när solen sken. Det var en vacker dag, även om det var kallt.

"Okej, kommer du?" Frågade Elsa.

Elle nickade. Men hon hade en liten hälsning till Joseph hon ville säga innan hon gick hem. Hon viskade den tyst och vinden förde med viskningen långt...