Flickan Med De Magiska Fingrarna

"Ska jag förlåta dig?" |Kap.27

Hon hade äntligen hittat sin pappa, han hade varit där hela tiden men det var dags att säga förlåt och starta om på nytt. Det kändes skönt att få slippa sorgen och hatet som hatet funnits i hennes hjärta och tyngt ned hennes vardag. Men skulle hon glömma bort att hennes pappa, hennes egna pappa var en mördare? Skulle hon låta det gå förbi som att ingenting har hänt, som att hon aldrig var där i skogen och stod bakom trädet och blev jagad av honom?

Hon ville prata med honom, men det gick ju tyvärr inte just nu. Hon vinkade hej då innan hon gick tillbaka hem. Hon öppnade dörren med ett leende, hon visste att de alla hade tjuvtittat på henne genom fönstret men det gjorde ingenting.

"Gick det bra?" Frågade David henne.

Elle nickade. Hennes huvud värkte. Från ingenstans hade tröttheten kommit. Hon lade sig i soffan för att kolla på tv men hon hann inte se så länge på den innan hon somnade i soffan.

(I drömmen)
Elle blev jagad av en man i skogen, det var en lång man. Hon hann inte se honom så bra, hennes steg var snabba och hon såg bara suddigt. Stegen bakom henne var snabba, de sprang efter henne. Ett ljud upprepades i hennes huvud, en kvinnas skrik. Skriket var högt.

Hon snubblar plötsligt, hennes ben skrapades upp men hon fortsatte att springa, fortfarande det snabbaste hon kunde. Tysta snyft och tårar lämnade hennes mun.

"Nu du ungjävel! Jag ska ta dig!" Mannens skrik trängde sig in i hennes öron.

"Hörde du det? Jag ska ta dig!" Han skrek åt henne igen.

När hon tittade bak såg hon att han saktade in. Han blev bara mindre och mindre. Hon sprang fort ut ur skogen och stannade sedan. Hon flämtade. Hon ville bara lägga sig ned på marken och gråta och vila. Men hon gjorde inte det för det kom en man gåendes till henne. Han såg mycket trevlig ut. Det var Joseph.

"Joseph?" Viskar Elle tyst.

"Elle? Vad har hänt?" Frågar han henne med en orolig min.

Fotsteg hörs från skogen, de närmar sig Elle och Joseph. Fotstegen stannar. Elle kan inte se honom för hen står bakom henne men Joseph tittar på honom och säger:

"Jack?"

Elle flämtar till, hon tittar bakåt och ser att samma man som nyss jagat henne var Jack.

(Drömmen slutar)

"Elle vakna!" Säger någon och skakar om henne.

Elles ögon öppnas, de är våta.

"Elle, du gråter. Har du haft en mardröm?" Frågar rösten mjukt, det är Alfred som pratar. Han ser förfärad ut, nästan lite rädd.

Elle nickar och torkar bort tårarna som bildar två små bäckar längs hennes kinder.

"Vad var den om?" Frågar han henne.

Hon tänker efter, Jack. Nej, hon kan inte förlåta honom för vad han gjort. Det var inte alls dags att glömma allt, det var dags att ta itu med problemet.

Hon ställer sig hastigt upp. Hon tar en jacka och mössa i handen.

"Vart ska du Elle?" Frågar Alfred.

"Ut, kommer snart." Får Elle ur sig hest.

Hon tar på sig jackan och mössan på vägen till Mr. Moor's hus. Händerna hade hon i fickorna. När hon gått en bit är hon framme. Hon går upp på trappen till dörren och tar ett djupt andetag, sedan knackar hon tre gånger.

Dörren öppnas, det är själva Mr. Moor som öppnar med orden:

"Vad kan jag stå till tjänst med?"

"Hej, jag skulle vilja göra en anmälan." Hon ansträngde sig hårt för att få fram orden.

"Jaså. På vem?" Frågar han och kliar sig i nacken.

"Jack"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vill bara säga förlåt för att jag inte uppdaterat på länge. Men jag har haft mycket läxor och annat, jag hoppas att jag kommer att få lite mer tid till att uppdatera nu. Denna bok börjar ju komma till sitt slut men jag planerar att göra en bok 2 om Elle några år framåt.

Om ni vill ha en bok 2 får ni jättegärna kommentera det! Annars får ni gärna rösta och kommentera om ni tyckte om kapitlet! Tack för att just du tog din tid och löste detta. Ha det bra så länge! / Loppis