Flickan Med De Magiska Fingrarna

"Vänta!" |kap.2

Joseph tittade på Elle. Det kunde inte stämma. Det kunde inte ha varit hennes första gång. Joseph var tvungen att fråga "Är du säker?" Elle tittade på upp på Joseph "Ja, helt säker" "Men hur kunde du då spela det där?" "Jag vet inte. Jag kom ihåg hur din låt lät." "Spela mer." Sa Joseph.

Elle fortsatte att trycka på alla tangenter och lyssna efter ljudet som kom från varje. Hon tryckte ner tre tangenter samtidigt. Tryckte på dem tre gånger sedan gick hon vidare till de tre bredvid. Hon gjorde en liten låt.

Joseph blev nästan rädd. Joseph jobbade som pianolärare. Han kände när någon hade en talang i piano. Elle hade det. "Du är bra på det här." Sa han till Elle och log. "Tack!" Sa Elle tillbaka. "Vet du, jag har ett piano hemma hos mig. Du kan få spela på det när du vill." "Lovar du?" Frågade Elle. "Ja det gör jag." "Men nu måste vi nog hem"

Joseph släppte av Elle utanför hennes hus. De bodde ju grannar så Joseph passade på att kika in i huset.

"Hej Elle! Mammas lilla flicka!" Sa Carrie och kramade om henne. Sen tittade hon mot dörren, där stod Joseph. "Hej Mrs. Lightwood!" Sa Joseph glatt. "God eftermiddag Mr. Brown." Svarade Carrie.

"Jag kom bara förbi för att säga att Elle har verkligen talang." "Och att Elle skulle gärna få komma hem till mig och få undervisning. Om hon vill såklart." "Är det säkert att Elle aldrig spelat på ett piano tidigare?" Fyllde han i.

"Jag vet inte riktigt. Pengarna måste räcka till annat, speciellt nu när Elle fyller år och det är jul." Viskade Carrie.
"Nej, hon har aldrig spelat tidigare." Fyllde hon i.

"Gratis" sa Joseph. "Hon får gärna ta lektioner hos mig gratis"

"Är du säker Joseph, du behöver verkligen inte." Sa Carrie med en tacksam men samtidigt orolig min.

"Jo, hon har talang. Dessutom är vi ju grannar. Hon får komma över när hon vill. När vi är hemma. Säg det till Elle." Sa Joseph och var på väg ut i decemberkylan.

"Vänta!" Sa Carrie. Joseph stannade upp och vände sig om mot Carrie.
"Tack! Verkligen. Vill du ha kaffe eller något? Det är det minsta vi kan göra." Sa Carrie.

"Det är bra, jag ska få en elev hit snart." Sa Joseph med hatten i sin hand. "Ta hand om er och glöm inte att berätta för Elle. Hälsa henne från mig." Sa Joseph på väg ut.

"Tack!" Sa Carrie. Hon tyckte om Joseph, inte på det sättet att hon var kär i honom, bara som granne och vän.

~~~~~Nästa dag~~~~~
Med glada skutt skuttade Elle över till huset bredvid, Joseph's. Hon var lycklig. Hon skulle få spela på pianot igen. Efter att hennes mamma berättat det hoppade hon upp och ned. Ja, hon var så glad att hon knappt kunnat sova den natten. Hon gick upp för trappan till Joseph's dörr  som hade lite frost på sig. Sen knackade hon tre gånger. Dörren öppnades. Det var Mrs. Brown som öppnade. Hennes mörkgröna ögon mötte Elles bruna ögon.

"Hej Elle!" Sa hon snällt.

"Hej Mrs. Brown!" "Joseph sa att jag kunde komma över och spela på pianot."

"Javisst, men nu har Joseph en elev." Sa hon. "Men du får titta på om du vill"

"Gärna!" Elle hade ingenting emot att titta på en annan som spelade pianot. En annan som hade magiska händer, som Joseph.

"Då så, kom in!" Jag ska iväg till stan men kom in, de sitter i vardagsrummet." Sa hon och pekade mot vardagsrummet. Sedan gick hon ut i bilen.

Elle gick med tysta steg mot vardagsrummet. Det ljuvliga pianot spelat för fullt i paret Browns vardagsrum. Hon stannade i dörrkarmen till vardagsrummet och tittade på. Eleven såg ut att vara mycket äldre än Elle. Det var en kille. Han kunde spela bra han också.

Joseph vände sig om och såg Elle stå där. "Nej men hej Elle!" Sa han glatt. Joseph var alltid på gott humör och det smittade andra. "Hej" sa Elle lite blygt. Hon vart lite blyg när killen var där.

Joseph tittade på klockan och sa "Oj, nu är tiden slut Alan, men vi ses nästa vecka!" "Aa, hej då och tack" sa killen som tydligen hette Alan. Han gick ut.

"Vill du spela?" Frågade Joseph henne. "Gärna" svarade Elle. Hon gick till pallen vid pianot och satte sig ned. "Ska jag lära dig hur man spelar Ro, ro, ro din båt?" Frågade han henne. Elle nickade. Hon gillade den låten.

Joseph visade hur man spelade och Elle lärde sig snabbt. Joseph kände på sig att hon skulle bli mycket duktig på pianot, kanske till och med känd för pianot. Han var nästan helt säker. För när hennes små fingrar nuddade en tangent fick hon den att låta vacker. Varje tangent lät ljuvlig när flickan nuddade den.

"Vet du? Du är mycket duktigare än Alan, pojken som var här nyss." Sa Joseph och blinkade med ena ögat.

Elle fyllde år om några dagar och Joseph visste vad han skulle ge henne.
Hon skulle ha mycket användning för den. Han visste det.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vad tycker ni? Vad kommer Elle att få av Joseph?

Gilla och kommentera om ni tycker om! <3

Xoxo Lilla_Loppan !