Flickan Med De Magiska Fingrarna

"En sista spelning" | kap.9

Den vita kyrkan stod ståtlig som vanligt. Solen sken. Fåglarna kvittrade. En bra dag, för vissa. En sorgsen dag för andra. För Elle var det en sorgsen dag, för att det Joseph's begravning. Men det var en bra dag att bli begraven på. Joseph hade nog uppskattat den här dagen. Han gillade att lyssna på fåglarnas kvitter.

Alla hade samlats i kyrkan. Alla satt på kyrkbänkarna utom prästen. Hela kyrkan var full, Joseph hade varit en vänlig själ, ingenting annat. Alla hade gillat honom. Ha var en bra man som aldrig gjort någon annan illa. Han hade förtjänat att få leva längre.

Elle satt med sin familj på första raden. Mrs Brown satt med hennes och Joseph's familj på andra sidan. Deras enda barn Trudy Brown satt och snyftade redan innan begravningen. Hon var vacker. Trudy var en väldigt vacker kvinna och precis som Joseph och hennes mamma hade hon aldrig gjort någon illa.

Prästen hade pratat om Gud och Joseph. De hade sjungit psalmer och sånger. Det var bara något som saknades. Elle. Hon skulle spela Halleluja på piano och några andra låtar som nationalsången.

"Det fanns någon som var väldigt viktig i Joseph's liv, hon hade kommit till honom på lite senare dar'. Hon heter Elle. Och Joseph hade lärt henne spela piano. Han var stolt över henne, över vad hon hade åstadkommit. Över alla sånger hon lärt sig. Nu är det dags för Elle att komma fram och spela med hennes magiska fingrar! Varsågod."
Sa prästen. Elle kände sig hedrad.

Hon satte sig på pianopallen och rätade på ryggen. Hennes fingrar började spela Halleluja. Det var så vackert. Hela Joseph's familj grät nog ännu mer nu. Joseph hade lämnat över hans magiska fingrar till Elle. Eller så hade hon haft det hela tiden fast det var Joseph som hade kallat fram dem. Och för det var Elle evigt tacksam.