Lu Han

Nästa morgon vaknade jag direkt när väckarklockan ringde. Jag satte på mig en luvtröja och jeans och småsprang ned för att äta frukost. De andra sov så jag tog en macka, och sprang ut, då jag inte ville att mamma skulle kommentera något. Jag gick sakta till skolan medan jag kollade ned på mobilen. I skolchatten var det full rulle.
Thea The cool:
Asså har ni stora förväntningar på den nya killen som kommer ida?

Moa-san Love Bennys :
Troligen inte lika intressant som Miko-chan iallfall....(^^)

Okej, det kommer en ny kille i klassen, troligen kommer alla berätta för honom hur dum i huvudet jag är och sånt ändå så varför ens försöka att bli kompis med honom?

Nu skymtade jag skolan bakom träden. Den vita jätte-byggnaden var nästan okänd för mig. Jag försökte minnas alla klassrummen, platserna och lärarna, men främst alla elever. Thea-san, Moa-san, Miko-Chan....

-Men hej där Yuki!
Jag vände mig då jag inte kunde peka på vilken det var.
Det var såklart Moa-san...

-Stick, Moa! Fräste jag och gick med snabba steg till porten. Jag hade verkligen inte någon lust att få spydiga kommentarer just nu.
Jag gick in i skolan och började gå till mitt skåp. Jag kände massa blickar när jag öppnade det och tog mina saker för att gå till so-lektionen.

-Välkommen tillbaks Yuki! Hoppas du mår bättre, jag tänkte att du skulle få sitta där bak, vid den tomma bänken, sa Wiktir, vår lärare.
Jag satte mig där bak, lättnaden liksom bara sköljde över mig. Ingen skulle märka mig här bak!

Nu hade alla kommit, och tagit sina platser. Jag märkte att några sneglade på mig men jag ignorerade det bara.
Plötsligt så höjde Wiktir handen och bad alla lyssna.
-Det kommer ju en ny pojke till klassen idag, som jag berättade för er alla igår.
Jag tänkte att han skulle sitta jämte dig där bak , Yuki-san, sa han och log.
In genom dörren kom Lu Han, killen som jag träffade på vägen igår!
-detta är Lu Han, han flyttade hit för några dagar sedan från Sydkorea, och har studerat japanska sen 12-års ålder, sa Wiktir och log ännu mer.
-Lu Han, du kan sitta där bak jämte Yuki-san, sa han sedan och pekade på mig.
Jag och Lu Han såg på varandra och han gick och satte sig jämte mig.
-Jag visste inte att du gick här, Yuki-san, viskade han och fnissade.
-Jag trodde du var äldre, fnissade jag och tänkte för mig själv: Shit!! Ingen tjej i klassen tycker koreaner är snygga, och alla har pojkvän, jag är den ända i typ hela skolan som tycker om honom!!!!
Jag log för mig själv och sneglade på Lu Han. Nu börjar mitt liv på riktigt!
----------------------------------------------Hej!! Ganska långt kap va?! Haha! Snart kommer det ett nytt kap! Hoppas ni pallade läsa och över huvud taget gillade det😂 Ses😘