-DU KAN INTE MENA ALLVAR!!!!! SKREK JAG NÄSTA MORGON.
Luhan gäspade och la kudden över huvudet.
-Kan du inte va lite tyst...mhm.... Mumlade han under kudden.
-NEJ DET ÄR AKUT JUUU! Skrek jag och hoppade på honom.
-öuem....Vaddå???mhm.... mumlade han fortfarande.
Jag drog bort kudden från hans ansikte och och visade honom förödelsen.
-Öh..... Godmorgon kanske? sa han bara. Jag pekade på mitt hår. Väldigt desperat, i know.
-Ser du inte mitt hår? Kolla!!! Jamenar, det är nästan 4 dagar sedan jag duschade och mitt hår står åt alla håll och jag får inte ner det, och det är superfett på det!!!! Sa jag i ren panik.
-Umm... låna duschen då..... uhh...... Du sa aldrig godmorgon....
-Får jag det? Yay jag snor kläder av dig bara så du vet, och handduk finns väll där inne?
Han nickade till svar.
-Och GODMORGON! Sa jag och började leta kläder i hans byrålåda.
-Meeeeeeen.... Sa Luhan och jag kollade mot honom. Han satt bara och pekade på sina läppar.
-De e ledsnaaaa... sa han sedan.
Jag suckade och gick fram och gav honom en godmorgonpuss.
Jag hörde ett klick. Jag kollade runt.
-MEN DU FÅR INTE TA BILD MIG NÄR JAG SER UT SÅHÄR! Skrek jag och försökte få tag i mobilen.
-Du e ju bara söt.. Jag ska ha denna som bakgrundsbild.... så nu är jag nöjd... Nu kan du gå och duscha, sa han och log stort. Jag suckade och tog med kläderna jag hittat och gick in i duschen.
Har en dusch någonsin varit såhär skön? Nej jag tror inte det haha...
Jag började sjunga sådär falskt och fult, och just då kom Luhan in och borstade tänderna.
-Snyggt du sjunger då, sa han med massa tandkräm i munnen.
-ska jag joina? sa han sedan retfullt Jag rodnade.
-n-nej.. sluta bete dig som en barnunge....
Han skrattade.
-Trodde väll det, jag fixar frukost sålänge, ses där nere.
-mm.. mumlade jag till svar och sköljde av balsamet.
När jag torkat mig satte jag på mig u-k, hans gråa tröja, svart jeans och strumpor.
Jag borstade håret, även om det inte var torrt, och gick ner till honom, som redan fixat allt. Var jag så långsam?
-Men hej där, fisken. Jag kände mig förnedrad. Vart kommer alla dessa NICKNAMES ifrån?!
Jag blängde på honom.
-Jag vet att du älskar mig.
Jag suckade och satte mig ner.
-Du e tråkig. Kan du inte va lite passionerad?? sa Luhan och log finurligt.
Jag öppnade munnen och rodnade. Men kom på han leker bar med mig, nu ska jag leka med honom.
-Okeej... sa jag lite Smooth och lutade mig över köksbordet. Kollade på honom så SMOOTH jag kunde. Han såg sååå förvirrad ut. Inte le inte le... Jag fortsatte och halvblundade. Tog handen på hans läppar och drog den sakta neråt. När jag kommit till hans mage andades han häftigt. Precis innan byxorna så tog jag upp handen. Jag visade honom en smula han haft där.
-Jag skulle bara göra dig lite ren.... sa jag och lutade mig tillbaks. Han var Såå himla förvånad. Nu kunde jag inte hålla mig längre.
-HAHAHAHA DU SKULLE SETT HUR DU SÅG UT! HAHAHAHA NU FICK DU TILLBAKS!!!! Fick jag ur mig mellan skrattattackerna.
Han blängde på mig först, men sedan skrattade han med. Och så sa han:
-Jag kommer få min hämnd, men vi får se hur långt JAG går! Sa han och blinkade.
Vad ska jag säga?! jag kom inte på något! Jag rodnade som faaaaan så jag fortsatte att äta på en av mackorna jag tagit.
Luhan skrattade och började äta oxå.
Irriterande för de men sött för oss huh :)
YOU ARE READING
Lu Han
FanficYuki-san är 17 år och bor i Japan. Hon har glasögon och en rak lugg och liknar en typisk nörd, därför är hon lite utanför de andra. Men hon har en vän som hon haft heeela sitt liv! Men vad händer när hon dör? Varför är dem nya killen i klassen så ko...