Skolan är slut. Alla var pratiga och glada, jag var deppig, sorgsen, glad och lite småkär på samma gång! Jag gick fort hem, nästan småsprang.
Jag var glad och märkte inte att någon kom upp bakom mig.
-Knackeli-knack-knack! Sa en välbekant röst bakom mig.
-AAAAAAAAAH! Skrek jag och hoppade framåt. Jag blev röd som en tomat när jag märkte att det var Lu Han! Jamenar, fyy vad pinsamt!
-Huh! Shit det var bara du!
Bara och bara men ja du fattar vad jag menar! Skrattade jag.
Vi fnissade och Lu Han sa:
-Bor Du också hitåt?
-Japp! Vi träffades ju på vägen här någonstans! Sa jag och var nyfiken på vad han skulle säga.
-Ska vi ta sällskap?
-Eh ok! Sa jag. Det var svårt att dölja mitt iver. Jag nästan drunknade i glädje! Kunde verkligen Lu Han bli min Hiyari?
På vägen så småpratade vi och kommenterade allt ifrån tanters skor till stora traktorer som körde förbi på vägarna.-jag ska svänga av här, sa jag och Lu Han blev tyst.
-Jaha, okej! Men vi syns väll imorrn va?
-Såklart vi gör! Skrattade jag, och bokstavligt talat kramade han mig!!
-Sorry om du inte ville ha en kram.. men asså.. ja.. min bästa vän i Korea dog för ett halv år sedan, och jag vill mer än gärna få en ny bästis..
Hela jag blev ivrig. Men sorgen dränkte mej ännu en gång.
-Asså.. min bästa kompis dog för två veckor sedan... sa jag.
-Shit! Sorry! Du kanske inte vill ha en ny bästis då..
-jo, mer än något annat! Jag tycker om dej jätte mycket, Lu Han! Och ärligt talat så är du finare än alla i hela Japan! (Och Korea!)
Han lös som en sol.
-Jajajaja! Han skrattade och hans leende var större än venus!
-Jag tycker om dej med Yuki, sa han och kramade min hand. En brännande känsla kom i handen och jag tog bort handen samtidigt som honom.
-Shit, du typ brändes! Sa han och kollade på mig.
-Mä, det var ju du som brändes!
-Fan va konstigt! Sa han och hans blick svepte fram åt tillbaka över min och hans hand.
-Eum, asså jag måste gå hem, sa jag och rättade till mina glasögon.
-Okej, ses! Sa han och började gå längs vägen bort mot ett par blåa radhus.----------------------------------------------Hej!! Två kap på en dag, vem vet? Tre kanske???? Hoppas ni gillade kapitlet, och jag älskar verkligen Lu Han! Vilken kille!!!!! Aja ses i nästa kap!😍
YOU ARE READING
Lu Han
FanfictionYuki-san är 17 år och bor i Japan. Hon har glasögon och en rak lugg och liknar en typisk nörd, därför är hon lite utanför de andra. Men hon har en vän som hon haft heeela sitt liv! Men vad händer när hon dör? Varför är dem nya killen i klassen så ko...