Lu Han

Bara en dag

-Aj! Skrek Yuki plötsligt. De hade kommit en bra bit bort från skolan. Men inte mot hållet som ledde hem. Utan tvärtom.
-Oj! Förlåt! Sa Lu Han, och tog bort handen från hennes arm. Hon drog upp jackärmen och såg rivmärken från Lu Han. Hon kollade upp på Lu Han och sa:
-Ta av dej linserna, så tar jag av mig mina..
-O-okej.. sa Lu Han och började sakta och ovant ta ut linserna. Hans ögon var mer gula än grönbruna, och pupillerna var smala som en katts.
-Du ser ut som en katt.. sa Yuki och rodnade.
-D-det ser gulligt ut... viskade Yuki och kollade ner i marken.
-Va? Eum... Ska inte du ta av dej dina linser någon gång då?
Yuki var van vid att ha linser och tog ut linserna och la dem i en linsvätskfylld liten burk som hon haft i fickan.
-Wow! Lu Han kliade sig i nacken, och kollade länge och djupt in i hennes ögon medans de bytte färg.

Yuki tyckte att Lu Han närmade sig mer och mer, och hon blev röd i ansiktet. Så här nära en kille hade hon nog aldrig varit!
Deras läppar möttes och de kysstes en lång stund.
-Så där har jag velat göra enda sedan jag såg dej för första gången... sa Lu Han blygt och kliade sej ännu en gång i nacken.
-Jag med, jag tror att de var meningen att vi skulle träffas, och vi skapade varandras krafter av att röra vid varann...  Yuki kollade in i hans ögon medan han sa det.
-Ha, Yuki, fjärilsflickan, och Lu Han, kattpojken. Lu Han log och orden fick Yuki att le också.
Det blev pinsam tystnad och bara för att bryta tystnaden så skrattade Yuki:
-Datt!! 
Nu var de igång och sprang runt efter varandra ungefär en halv kilometer ifrån skolan.
Plötsligt ramlade Lu Han över en gren (Klumpeduns) och Yuki som kom springande tätt efter ramlade rakt över Lu Han. (Klumpeduns x2) (klassiker)
Hon satt gränsle över  Lu Han och såg in i hans kattögon. Hon lutade sig ned och kysste honom, och han besvarade kyssen.
Yuki var varm i hela kroppen. Hon älskade honom så mycket. Bara på en dag har en massa hänt.
Men det som gjorde henne gladast var tanken på att Lu Han gillade inte bara hur hon såg ut, utan också hennes personlighet. (han sa ju att han gillat henne sedan han träffat henne)
Efter kyssen låg dem och pratade. Pratade om varför just dem hade fått domma gåvorna, varför tanters skor var så fula och hur fint vädret skulle vara idag.
Dem hade ett så starkt band redan, det kändes som att de kunde berätta allt för varann.
-Lova att inte berätta något om vad jag sagt till dej till någon annan! Inte ens till dina gosedjur! Lu Han skrattade till när hon sa det där sista.
-Mina läppar är förseglade, skrattade Lu Han och gjorde en chest att hon skulle sätta sig in hans knä.
-Åh lilla Yuki! Jag sa ju åt dej att inte skaffa pojkvän förens du är 5 år! Sa Lu Han med en gubbig röst.
-Vem sa att jag har en pojkvän??
-Jag, sa Lu Han och kysste henne en tredje gång.

Efter att ha legat under träden och pratat ett tag så gick dem hemåt.
-Hejdå! Sa Yuki när hon skulle svänga in på sin väg. Lu Han kysste och kramade om henne som om det var sista gången de skulle träffas, men släppte taget om henne med dem här orden:
-Åh! Min Julia, Jag, Romeo, kommer aldrig sluta vänta på dej! Han sa det med mycket drama och kysste hennes hand.
-Åh Romeo! Kom bara till skolan imorrn så träffas vi igen! Sa Yuki med lika mycket drama i rösten, bugade och gick.