Tidigare:
Vi fixar mat och sedan sätter vi oss ner och äter.
---------------------------------------------------------------------------
Ogges perspektiv:
Vi gick in och började med maten. Eller Felix mamma gjorde det.
- Felix, jag ska åka på affärsresa i ungefär 2 månader så du kommer vara ensam hemma. Pappa ska med åka på affärsresa, säger Felix mamma.
Felix suckar.
- Måste du? Frågar han.
- Du är stor. Du klarar dig ensam hemma, säger hans mamma.
- När åker du då? Frågar Felix.
- Jag åker vid 10 idag. Vi ska med flyget som går klockan 2, säger hans mamma.
- Okej. Hej då! Säger Felix.
Vi sätter oss ner och börjar äta aten som Felix mamma fixat. Sen hör vi 2 tjejer som skrattar.
- Jag fattar inte att du kan göra sånna volter! Är det inte läskigt? Det var Tina som pratade för hon har lite mörkare röst än Mimmi.
- Det är enkelt. Går man på gymnastik så är det lätt, säger Mimmi och dem började skratta.
- Visste någon att Mimmi gick på gymnastik? Frågar jag och alla skakar på huvudet.
- Hon har nog inte berättat allt för oss, säger Felix.
- I så fall skulle vi liksom veta att hon gick på gymnastik, säger Omar.
- Mm... Säger jag och tar en tugga av köttet.
Mimmis perspektiv:
Jag sprang och gjorde en volt igen men då ramlade jag på handen så den gjorde sjukt ont. Tina springer fram till mig.
- Gick det bra? Frågar hon med ren panik i rösten.
- Jag skadade mig bara lite. Inget farligt, säger jag och kramar Tina.
Min hand gjorde verkligen ont så vi gick in. Mamma kollade på handen.
- Du har en rejäl stukning vid din handled, säger mamma och kollar på mig.
Jag kollar ner i bordet och sen på Tina som ser ledsen ut.
- Du bör vara mera försiktig, säger mamma och lindar in min hand i gasbinda.
- Jag lovar mamma, säger jag och sedan går vi ut.
Vi sätter oss på min studsmatta och börjar prata. Sen så går vi över till Felix hus. Jag öppnar dörren och går in med en chockad Tina bakom mig.
Omars perspektiv:
Någon öppnade dörren och sen hör man att någon säger något.
- Knackar man inte?
- Inte här.
Det var Mimmi och Tina eftersom att jag kände igen rösten. Dem kommer in i köket där vi satt och åt och sen lägger jag märke till hennes hand.
- Vad har du gjort med handen? Frågar jag oroligt.
- Inget, säger Mimmi. Men det är inget farligt.
Dem sätter sig ner vid bordet.
- När började du på gymnastik, Mimmi? Frågar Felix.
- Ehm... Hur visste du att jag gick på gymnastik? Frågar Mimmi och kollar på Felix.
