Sista kapitlet... : ( Men min nästa "story" heter "Unknow brother" och handlar om Felix. Tänkte bara variera så det inte bara handlade om Omar hela tiden.
Tidigare:
Jag hade många tankar i mitt huvud, men den jag funderade mest över var "Varför gjorde det så ont?"
_____________________________________________
Omars perspektiv:
Jag satt på tåget. På väg hem mot Göteborg. Allt som hänt i Stockholm lämnar jag bakom mig men mina tankar på Mimmi följer efter mig vart jag än går... Jag var helt knäckt och jag fattar att hon med var det eftersom att hon slängde iväg mobilen... Mer såg jag inte innan jag tvingade mig att gå fram. "Nästa station är Göteborg. Tåget anleder dit om 5 minuter" ropar högtalarna ut. Jag tar min väska och börjar ställa mig upp när jag ser att vi kommit in på stationen. Jag hoppar av tåget och möter upp mamma. Hon kramar mig och kör sedan hem mig.
- Så? Varför åkte du hem? Du skulle inte komma hem föräns om en vecka, säger mamma och kollar på mig.
- Nja... Jag tänkte lite och jag saknade då er, ljuger jag.
- Så gullig du är, säger mamma och ger mig en talrik med mat på.
Sen kommer Ciego hem. Han kramar mig.
- Bror, du är hemma! Säger han.
- Tja brorsan! Säger jag och börjar äta.
Jag tänkte lite... Jag ångrar mig lite att jag lämnade Stockholm men ändå inte. Jag ville inte se Mimmi sårad för då blev jag bara mera sårad...
- När ska du till killarna igen då? Frågar mamma.
- Hm... Nästa vecka tänkte jag, säger jag och mamma nickar.
Oscars perspektiv:
Vi satt som vanligt och körde FIFA men då ringer Daff mig oh ber oss komma till studion så vi åker direkt dit.
- Vart är Omar? Frågar Daff.
- Han drog hem, säger Felix.
- Varför då? Frågar Daff och kollar på oss.
- Det var typ något med han och Mimmi... Jag förstod inte så mycket men han dyker upp nästa vecka. Hoppas jag, säger jag.
Daff himlar med ögonen. Sen sätter han på melodin till "Ex Factor" och vi börjar sjunga och dansa. Eftersom att Omar inte var här fick jag ta hans verser.
Mimmis perspektiv:
Jag åkte till stan för att bara vara ensam en stund. Jag sätter mig ner på en bänk och kollar min Instagram. Omar hade lagt upp en bild "I'm home. Will be back in Stockholm soon. When? I don't know. You see" stod det. Jag gillade bilden och började sedan gå ner mot hamnen. Sen ringde min mobil:
Mamma: - Hej, vart är du?
Jag: - Jag är i stan. Vid hamnen.
Mamma: - Okej, har något till dig. Jag kommer om 5 minuter. Är i närheten.
Jag: - Okej, vi ses.
5 minuter senare kommer hon. Jag kramar henne och vi sätter oss ner på en bänk. Mamma tar fram något ur hennes ficka.
- Öppna det, säger hon och jag tog emot det.
Jag öppnade det försiktigt. Det var ett vanligt vit papper och sen lyfter jag på ena pappret och sen får jag en chock...
