I Will Be Here (Kapitel 9)

256 9 0
                                    

Tidigare:

Jag blev väldigt sur och sen blev jag ledsen. Jag ville finnas för henne när hon behövde hjälp. 

_________________________________________

Mimmis perspektiv:

Jag kollade Instagram och såg att Omar lagt upp en bild där det stod "Detta betyder att det var falskt det Omar skrev. Att det var slut mellan han och den fula bitchen! Nu är han tillsammans med den fula bitchen som tagit min kille! URK! Att bara se henne på kort gör mig illamående! @hatepagetomimmi "BreakUpWhitHerOmar" Jag blev väldigt ledsen och slängde mobilen i golvet och grät... Sedan somnade jag. 

Nästa dag:

Omars perspektiv:

Jag satte mig på Mimmis säng och jag såg att hennes vita kudde var nästan helt svart. Hon var svart under ögonen och hennes mobil låg på golvet. Den hade då fått en stor spricka i sig. Eller en väldigt stor spricka i sig. Eftersom att jag kunde hennes kod såg jag att hon hade bilden uppe som jag lade upp. Sedan hör jag att hon reser på sig.

- Vad gör du här? Frågar hon nyfiket. 

- Jag ville bara hälsa på min lilla prinsessa, säger jag och pussar henne. 

- Du... Jag såg bilden du lade upp igår på Instagram... Asså, jag klarar inte av alla hatkommentarer, säger Mimmi och kollar på mig. 

- Vad menar du? Frågar jag oroligt. 

Jag var rädd... I fall att hon skulle krossa mitt hjärta igen... 

- Jag vet att det var en dålig att bli tillsammans med en kändis. Jag trodde faktiskt inte att hatkommentarer skulle göra så ont, säger Mimmi. 

Jag ser att hon börjar gråta. 

- Snälla Mimmi, säger jag tyst.

Hon skakar på huvudet och kollar på mig. Hennes ögon var blanka och alla hennes mascara var under hennes ögon. Hennes hår var ruffsigt men hon var liksa fin ändå. 

- Jag klarar inte av mera... Jag vill inte att du med ska börja få hatkommentarer du med. Dem kommer hata dig, säger Mimmi och torkar sina tårar med sin hand. 

- Det kommer ordna sig, säger jag och hon skakar på huvudet. 

- Det kommer det inte... Jag orkar inte med mera hatkommentarer! Säger Mimmi ledsamt. 

Jag kollar ner i golvet och känner att tårarna bränns bakom ögonlocken.

- Är det slut? Frågar jag tyst efter en stund. 

- Jag är ledsen Omar. Jag älskar dig men... Jag pallar verkligen inte mera med en massa hatkommentarer, säger hon och kramar mig. 

Jag kramar hene tillbaka innan jag sedan springer ut. Springer ut på gatan och in i Felix hus. Jag ville bara skrika! Skrika efter vad dem gjort mot Mimmi! Efter alla hatkommentarer! Ush! 

Felix perspektiv:

Man hör att någon snyftar och sen kommer Omar in. Hans ögon är helt röda och han gråter förtfarande. 

- Vad hände? Frågar Oscar och han faller bara ner på soffan med huvudet före i kudden. 

- Omar! Säger jag och han skakar på huvudet. 

- Vad hände? Frågar Ogge oroligt. 

- Jag åker tillbaka till Göteborg, säger Omar och försvinner. 

Jag springer upp till honom. Han packar sina kläder i en väska. 

- Omar, varför gråter du? Frågar jag oroligt. 

Omar kollar ut genom fönstret och jag ser att Mimmi sitter på hennes studsmatta. Man ser att hon torkar sina tårar med hennes händer. 

- Åh Omar... Jag är så ledsen, säger jag och kramar honom. 

Min tröja blev helt blöt men jag brydde mig inte. Just nu brydde jag mig bara om Omars känslor... 

Oscars perspektiv:

Omar och Felix kommer ner. 

- Hej då boysen. Jag ska dra tillbaka till Göteborg. Vi ses nästa vecka, säger Omar och ger oss en bro-hug. 

- Hej då, men vad var det som hände? Frågar jag oroligt. 

- Mimmi... Säger han bara innan han sedan försvinner och dörren stängs. 

Mimmis perspektiv:

Jag ser att Felix dörr öppnas. Och ut kommer Omar. Han stänger dörren och kollar på mig så jag kollar ner. Jag kollar upp och Omar försöker hålla tårarna borta men det går inte. Så jag börjar gråta mera. Sen tar jag upp min mobil och kollar på Instagram. "Äntligen kan Omar bli min kille efter att den fula bitchen dumpat honom! Jag visste att det inte skulle hålla! Dem borde inte blivit tillsammans i huvudtaget! Det var bara slöseri med tid! @hatepagetomimmi #YouBreakUpWhitHerOmar"

Jag bara kollade på texten och slängde sedan min mobil mot stenplattorna utanför dörren. Sen ramlar jag ner på studsmattan och börjar gråta. Just nu ville jag inte leva längre! Just nu ville jag bara dö och aldrig mera återvända! Jag hade många tankar i mitt huvud, men den jag funderade mest över var "Varför gjorde det så ont?" 

_____________________________________

Det sista kapitlet kommer senare/imorgon. Bara så ni vet och då ska jag försöka göra ett långt kapitel men jag har typ inga idéer... Men det kommer senare eller imorgon i alla fall. 

I Will Be HereTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang