Chapter 20

6.4K 135 7
                                    

~❁✲❁**♥**❁✲❁~

"Mahabaging Langit! Yuseff, basang basa ka!" Yaya Minda approached me as soon as I entered the front door of my house. I was soaking wet and getting cold already, plus the fact that I was too worried about Misty made me feel even sicker. Sinubukan kong hanapin siya. I went around the whole subdivision just to look for her pero ni anino niya ay hindi ko nakita. I even went to the street where I found her before, nagbabaka sakali na nand'un lang siya at nakaupo ulit sa ilalim ng malaking puno na 'yun at naghihintay sa akin para sunduin siya but to my dismay, there was no Misty waiting there for me to fetch her.

"Nasaan si Mystica? Ba't di mo siya kasama? Balita pa naman ngayon na may paparating na bagyo." Inabot niya sa akin ang isang tuwalya.

"She's gone. . ." I whispered absent-mindedly as I took the towel from her hand.

"Sino? Si Mystica?" she inquired worriedly.

I went to the mini bar and she followed me there. "She already left me," walang ganang sabi ko.

Napatakip ng bibig si Yaya Minda.

I couldn't understand what I was feeling exactly right now. I was having mixed emotions. Pakiramdam ko ay nanghihina ako. "I tried to stop her from leaving, pero hindi siya nagpapigil. I wanted her to stay but I couldn't give her a reason not to leave me. And I was so fúcking guilty for everything that she accused me of." I squeezed my eyes shut. "Dàmn, I feel like I lost something so important to me that I could never ever take back again. I made her cry. I've hurt her feelings." I frustratedly combed my hair with my fingers. "Dàmn, I made her feel worthless." Now I felt a sudden emptiness deep inside me. Just what the hell?! Why do I need to feel this way eh isang buwan ko lang naman siyang nakasama.

"Yuseff, umamin ka nga. Kilala kitang bata ka. May namagitan ba sa inyo ni Mystica?"

I turned my head to Yaya Minda. She was my nanny ever since I was a baby, she knew me very well that's why she knew when I was telling the truth and when I was lying.

I averted my gaze and drew out a harsh breath and I knew she could already understood my actions.

"Naku, kayo talagang mga bata kayo. Ano ba'ng pinag-awayan n'yo? Hindi naman basta-basta aalis 'yung bata na 'yun kung walang malalim na rason."

I heaved out a sigh. Hindi ko alam kung ano'ng isasagot ko.

"Mahal mo ba talaga s'ya?"

Natigilan ako sa tanong niya. "I. . . don't know—aaaw!" I held the back of my head when she suddenly hit me with her hand.

"Hindi mo alam pero ginalaw mo? Naku! Pa'no kung mabuntis mo 'yun eh parang napakabata pa n'un."

Natigilan ako sinabi niya. I couldn't help but get worried. It really wasn't impossible for her to get pregnant. Fúck! What the hell did I do?!

"Baka makasuhan ka pa ng rãpe. Ikaw talagang bata ka, Yuseff! Hala, puntahan mo si Mystica sa kanila at panagutan mo 'yun! Wag mong basta takbuhan lang. Hindi ka pinalaking iresponsable ng mga magulang mo, Yuseff!"

I squeezed my eyes shut again and pinched the bridge of my nose. "Hindi ko alam kung saan siya nakatira. Hell, I don't even know her full name."

"Akala ko ba girlfriend mo 'yun?"

"She's not my girlfriend. We don't have any relationship—aaaaw!" This time she hit me again with a metal ladle.

"Walang relasyon pero ginagalaw mo! Inuwi mo pa at pinatira dito sa bahay mo! Ano ba'ng pumasok d'yan sa kukote mo ha? Hay, kayong mga bata kayo, bakit ba ang pupusok n'yo? N'ung panahon namin bawal galawin ng lalaki ang babae hangga't hindi sila kasal. Kasalanan 'yun. Sayang si Mystica. Gustung-gusto ko pa naman 'yung batang 'yun. Magaling makisama. Napakabait na bata. Napakabibo at higit sa lahat kayang-kayang sabayan ang kasungitan mo— Hoy! S'an ka na naman pupunta? Kinakausap pa kita! 'Yung mga tuta ni Mystica nga pala, dinala ko sa kama n'ya. Iyak kasi sila nang iyak kanina."

Perfectly Matched (Complete)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon